Är sexism lika med sexig reklam?

Av svaren från de tillfrågade som Aftonbladet intervjuade på årets Hultsfredsfestival i samband med undersökningen tycks det som att "sexistisk reklam" för dem är liktydig med lättklädda kvinnokroppar. Samma tankegångar råder i Riksdagens salar. "Det pågår en mental nedsmutsning av det offentliga rummet" säger exempelvis Grön ungdoms språkrör Zaida Catalan till Aftonbladet 2004-06-18 och fortsätter "Myndigheter måste ta ett större ansvar för hur mycket man får annonsera". Lösningen är således ännu fler lagar? Ja det tycker även allas vår alldeles egna jämställdhetsminister sedermera Miljödepartementschef, Mona Sahlin.

Hon har nämligen, tillsammans med samarbetspartierna Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tillsatt en arbetsgrupp som skall "se över vad politiker och myndigheter kan göra för att motverka sexualiseringen av det offentliga rummet". Aha, problemet är således att reklamen är för sexig!? Snusförnuftigt presenterar Mona ett märkligt samband mellan det "sexualiserade rummet" och män som misshandlar och våldtar kvinnor. Det handlar om könsstereotyper, har hon fått lära sig. Ungdomarna läs: tonårstjejerna måste lära sig att upptäcka den farliga reklamen så att dom kan skydda sig mot den, precis som dom har fått lära sig att skydda sig mot HIV eller skadlig UV-strålning. Pliktskyldigt trumpetar Public Servicemedierna ut Monas bud: Reklamen är livsfarlig! Och, den drabbar i sedvanlig ordning enbart kvinnosläktet. "Men…" är Mona noga att påpeka "… det handlar inte om moralpanik".

Moralpanik tycker jag att det mycket väl verkar handla om. Det är en moralpanik som till och med hade fått 1800-talets viktorianska engelsmän att rodna. Hade det nu varit så att man ville motverka könsstereotyper så hade väl Mona varit lika mån om att förbjuda Chippendales inoljade nakna muskulösa killar som kråmar sig på scenen inför hysteriskt skrikande kvinnor. Eller varför inte förbjuda reklaminslag som visar att det är helt okej för kvinnor att slå män? Exempelvis den infernaliska korvreklamen där en kille som svar på frågan "ska du med på lite vahetere vahetere" får en rak höger av sin date, varefter han med blåslaget ansikte och förvånad min står och steker korv i sin lägenhet. Tanken kanske är att korvkonsumenterna ska skratta och känna igen sig? Eller Dressmans reklam med stora muskelgrabbar i bara jalingarna som pryder landets alla busskurer från Ystad till Haparanda. Eller…

Reklamdebatten är ett typexempel på puritanism och moralpanik. På medeltiden var det fiol och flöjt som fördärvade människornas lättpåverkade sinnen. På femtiotalet talade man om "dansbaneeländet". På sextiotalet hette hotet serietidningar. På åttitalet var det videovåld och på nittiotalet ravefester. Dagens stora hot är H&M:s underklädesreklamer. Lydigt och mekaniskt svarar alla tillfrågade att "Ja visst, underklädesreklamen är jättefarlig, jag tänker omedelbart gå hem och bli anorektisk och ihjälslagen av min man bara för att H&M visar underkläder på en fotomodell." Detta är farligt nära den lömska gränsen till idiotins värld.

Mona och Zaida, gör lite nytta istället för att följa med i dumskalledrevet. Tillsätt en ny kommitté. En kommitté med uppdrag att undersöka hur man skall göra för att motverka uppkomsten av skadlig moralpanik och masshysteri i samhället. Dessa två fenomen bygger nämligen i allra högsta grad på ett stereotypt och kategoriserande tänkande. Hellre ser jag tusen affischer med lättklädda tjejer på bussar, reklampelare och tunnelbanestationer än att jag får ögonen utstuckna av moraltanternas sylvassa pekpinnar.

Av Martin Ekdahl 31 okt 2004 04:34