Full sysselsättning...

Globaliseringen gör hela världen till en sluten ekonomi. Det kommer inga nya pengar utifrån rymden för att investera i nya verksamheter.

Den samhällsstruktur som utvecklats inom västvärlden har byggs upp genom imperialism. Industriländerna har kunnat importera billigt och exportera till höga priser. Exportöverskotten, budgetunderskotten och återuppbyggnaden av infrastrukturen sedan världskrigen, har därför medfört att arbetslösheten har kunnat hållas relativt låg.

Framtidens globalt slutna samhällsstruktur kan knappast nå någon någorlunda jämlik balans de olika länderna emellan, utan att det sker radikala strukturomvandlingar. Inom länder utan nämnvärda exportöverskott kommer det i så fall - gissningsvis - att vara en ständig arbetslöshet på bortåt 30 . Många är tydligen förvånade över att arbetslösheten bara ökar och ökar i Sverige trots en begynnande högkonjunktur. I Aftonbladet exempelvis:
Länk: aftonbladet.se

Med logiskt resonemang har jag försökt att beräkna hur stor andel av de vuxna medborgarna - i en sluten ekonomi med vår traditionella samhällsstruktur - som rimligen kan förväntas vara sysselsatta månad efter månad. Det tycks då visa sig att med nuvarande pennigsystem så måste staten i varje land - liksom USA - fortsätta med att ständigt öka sina underskott. Därför anser jag att det troligen är befängt att tro att länderna inom EU i längden kan nöja sig med så litet som 3 budgetunderskott, om inte arbetsgivarlösheten bara skall fortsätta att öka och öka.

Det kan rimligen aldrig bli full sysselsättning överallt samtidigt, så länge som alla är tvångsmässigt hänvisade till de traditionella penningsystemen. Anledningen är enkel, de befintliga penningsystemen är ju inte kvalitetssäkrade mot möjligheten att kunna tjäna pengar på pengar. Nuvarande penningsystem har dessutom i praktiken monopol som användbart mellanled vid byten, så det går f.n. inte att välja något som inte är utsatt för denna räntedränering tidsprefererad "bankskatt" på 30!. Ca 98 av den cirkulerande penningmängden påstås ju ha satts i cirkulation på marknadsarenan genom att bankerna lånar ut betydligt mer pengar än vad som de har inlånade. Dessa lånekontopengar ökar - i princip temporärt - den penningmängd som cirkulerar, och av dessa "kedjebrev" smyger fram en falsk konjunkturuppgång, så att det troligen blir fler som anställs och får månadslön och ökad köpkraft. Högkonjunkturen gör att priserna ökar och att lönekraven ökar. När sedan lånen har betalats tillbaka med ränta, så tas ju lånepengarna ur cirkulationen igen, och går tillbaka till banken, och räntan tas - i princip - från den penningmängd som cirkulerade redan innan banken skrev ut några lån! När pengarna har betalats tillbaka med ränta så är alltså den cirkulerade penningmängden - i princip - MINDRE än före bankens utlåning!! Det är inte underligt att det då är lågkonjunkturen som inträder, och några av företag kan därmed inte betala ut månadslönerna, eftersom det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar i cirkulation. Statens välfärdssystem träder då i funktion och betalar ut lönerna genom att staten tar nya lån mot ränta och ökar på budgetunderskotten.

I praktiken fungerar naturligtvis systemet dynamiskt genom att det tas nya lån hela tiden, och att olika lån amorteras av och räntorna betalas in allteftersom. Men detta ändrar ju i princip inte på resultatet. Skillnaden är endast att det tar en viss tid innan företagens och konsumenternas beteenden blir synkront och kohärt. Inflationen ökar ju ändå hela tiden i takt med ökningen av den cirkulerande penningmängden, och förr eller senare så startas en ny konjunkturcykel. Systemet fungerar endast därför att de flesta stater hela tiden ökar sina budgetunderskott. De stater som inte har ständiga exportöverskott kommer alltså aldrig att helt och hållet kunna betala av sina lån samtidigt som det bedrivs välfärdspolitik.

Egentligen är ju därmed de nuvarande penningsystemen helt undermåliga, och ger hela tiden falska och förvirrande signaler till marknadens aktörer. Men systemet är ju globalt, och kommer därför knappast att nämnvärt kunna förändras, trots att mer än 95 av alla medborgare på olika platser världen runt, bara förlorar på den ständiga inflationen och konjunktursvängningarna.

Konsumenterna och skattebetalarna bör därför organisera sig och skapa medlemsbaserade regionala e-pengar som konkurrerar med de nationella valutorna. Dessa regionala e-pengar bör då kvalitetssäkras så att ingen kan vinna något på att de lånas ut.

Citat, Per Almgren, nordspar.se : "Alla konsumenter betalar dolda räntor i samtliga priser, skatter och hyror. I priserna ingår de samlade räntekostnaderna från de företag som bidragit till att en vara eller tjänst blir till och kan säljas. De högsta räntekostnaderna ligger i nybyggda fastigheter. Genom annuitetslån kan ränteandelen i hyran uppgå till närmare 90 , vilket var fallet år 1993. Hyrorna har största andelen uppsamlade räntor. När det gäller statens och kommunernas lån läggs räntekostnaderna in i skatterna, som huvudsakligen betalas av dem som inte kan göra avdrag i deklarationen. I förhållande till sin inkomst betalar låginkomsttagarna betydligt mer uppsamlade räntor netto. Vid undersökningstillfället 1993 utgjorde de inbakade räntorna 30 av konsumentpriserna."
--------------------------------
Länk: progress.org

Av Uno Hansson 24 okt 2004 16:47