Feminism - som kampen mot apartheid

"Jag kan gärna diskutera mäns våld. Bara jag slipper ta ansvar för detta våld. För jag kan ju inte hjälpa att jag föddes till man."

Så skriver Marcus Ottosson. Och så kan man naturligtvis både säga och göra. Många gör det och många har gjort det förr, i historien. Särskilt män.

Jag tycker det är intressant att dra en parallell till diskussionen om, och arbetet med, apartheidsystemet i Sydafrika, och för all del den rasism som fortfarande frodas. Meningen skulle då bli:
- Jag kan gärna diskutera de vitas våld mot de svarta. Bara jag slipper att ta ansvar för detta våld. För jag kan ju inte hjälpa att jag föddes vit.

Så kan man naturligtvis både säga och göra. Många gör det och många har gjort det förr, i historien. Särskilt vita.

Det är inte en fråga om hat. Det är en fråga om makt. Om vi delar den uppfattningen att alla människor har lika värde och att vi därför, alla, har rätt att slippa bli diskriminerade, så behöver vi också uttrycka våra värderingar i handling. Det räcker inte med principer. Det måste till praktik också.

Om vi har en könsmaktordningen som systematiskt underordnar och diskriminerar gruppen kvinnor, dvs som förvägrar kvinnor mänskliga rättigheter, så är det för mig en självklarhet att både reagera och agera. Det borde det vara för män också. Inte minst för att vi, befriade från alltmer stereotypa och dektruktiva könsroller, skulle kunna ge kärleken en chans!

Av Gudrun Schyman 18 okt 2004 15:34