Damen på pendeltåget förändrade mitt liv

Häromdagen när jag satt på pendeltåget på väg hem tog jag mig tid att faktiskt lägga märke till människorna runt omkring mig och att de flesta var i sin egen lilla värld, precis som jag alltid är. Fast idag satt jag bara där och kollade omkring mig och betrakatde folket och jag fastnade för en gammal dam. Jag kan inte riktigt beskriva vad jag såg i henne, men det var som om man såg hela hennes själ genom hennes havsblåa ögon. Där satt hon, fridfull, man kunde se att hon faktiskt var nöjd med sitt liv och tanken slog mig vad gör en annan människa så pass lycklig att det syns på ögonen? Jag fastnade i mina tankar och glömde bort den där lyckliga damen som satt mitt emot mig, Jag gick tillbaks till min värld och tänkte på att jag inte åstadkommit någonting i mitt liv som ska kunna göra mig lycklig, och jag blev deprimerad.

Tankarna snurrade runt i mitt huvud, hur kommer min framtid att se ut? Kommer jag att vara lycklig när jag når 60-årsåldern? När jag tittar tillbaks i mitt liv kommer jag vara nöjd med det jag ser? Livet skrämde mig. Jag lämnade mina tankar och gick tillbaks till gamla damen, och sådär satt jag tills hon steg av pendeltåget.

Sedan jag såg henne har jag tänkt på vad jag kan göra med mitt liv för att en dag sitta där på tåget och bara med
mina ögon säga till alla andra omkring mig att jag är nöjd med mitt liv. Och nu har jag kommit på att det inte krävs så mycket för oss människor att bli lyckliga. Jag menar, jag behöver inte vinna fredspriset eller någonting liknande för att bli lycklig. Det är faktiskt de små sakerna som gör störst intryck på människorna som är närmast. Ett kärleksfullt ord till någon du håller av, en hjälpande hand till någon vän, ett leende mot en annan person du inte känner, allt räknas. Och varje dag är en ny chans
att leva livet fullt ut, varje dag är en ny chans att göra en annan människa lycklig.

Om jag träffar på den där kvinnan igen så ska jag ärligt talat tacka henne, för tack vare henne har mitt liv fått en ny vändning, världen har aldrig doftat godare och livet har aldrig varit lika underbart. Nu skrämmer inte varken nuet eller framtiden mig för det är bara jag som vet vad jag vill och det är bara jag som kan påverka min framtid. Tänk vad hon fick mig att inse utan att ens behöva säga ett ord. Det här var det största beviset för mig att vi människor
kan göra så mycket utan att behöva anstränga oss, och att göra en annan människa lycklig, det kallar jag för lycka.

Av Lailan Maronsi 14 okt 2004 08:33