Språk

Jag har alltid haft ett stort intresse för främmande språk. Det är något som inte kan förklaras utan kännas. Det är inte ett ytligt intresse utan ett intresse som dominerat mitt liv. Att märka att andra människor använde andra okända ord för att uttrycka sig på samma sätt som jag väckte stort språkintresse i mig. Men inte bara det. Känslan att förstår en annan okänd kultur gett mig lust till att syssla med inlärningen av främmande språk också.

Jag började att ägna mig åt inlärningen av dessa språk sedan min barndom och mina föräldrar misstänkte när jag i fyraårs-åldern bett dem om att köpa grammatikböker till mig. Vad vill en femårig pojke med en tysk grammatikbok? Han behärskar inte sitt eget språk och vill ändå lära ett annat språk? Men jag blev inte kritiserad av dem. De bara misstrodde mitt intresse och trodde att jag bara skojade. Men det var inte så. Två månader efter att min mor gett mig boken som jag bett henne om, kunde jag snacka tyska flyttande utan att ha varit där. De undrade och märkte att jag kanske hade någon talang för främmande språk.

Men hur kunde jag lära mig själv det med effektivitet? Ett språk är mer än en samling av meningsfulla ord. Om man har avsikten att lära ett språk, måste man lära känna det först. Varje språk har en egen själ och för att lära ett främmande språk på effektivt sätt måste ens själ införlivas med språkets själ. Det är viktigt att man känner sig som en del av den främmande kulturen som man personligen aldrig haft kontakt med. Man måste känna att man tillhör kulturen, landet och folket. Jag skriver här " kulturen som man aldrig haft kontakt med " därför att jag har aldrig varit i Europa men det hindrade mig inte ifrån att lära mig det svenska språket. Man behöver inte åka till landet vars språk man är intresserad av för att lära det. Man måste bara känna sin själ.

När en brasiliansk man känner sig svensk eller en amerikansk man känner sig italiensk, undanröjs alla språksbarriärer och språksinlärningen blir lättare. Det går lättare därför att man börjar att tro på att man tillhör en kultur bestående av andra element som språket, religionen, vanor och människor. Om jag bildar en del av kulturen som språket gör, har jag och språket samma essens. Denna perception gör mig i stånd att umgås utan problem med språket under språksinlärningen. Det kan låta konstigt men är en väg jag utrönte som leder till framgång.

Varför är det viktigt att lära andra språk? Johann Wolfgang von Goethe, den tyska författaren, hävdade att inlärningen av främmande språk förbättrar ens förmåga att förstå sitt eget språk. Han sade : " Vem inte snacka ett annat språk, vet inte mycket om sitt eget ". Men varför sade han det?

När man ägnar sig åt inlärningen av ett främmande språk, börjar man att lägga märke till egenskaper av sitt eget språk som aldrig upmärksammats förut. Ett främmande språk bidrar till att man kommer nära sitt eget språk.

Språkkunskaper visar oss att, trots många skillnader mellan uttryckssätten, essensen av våra känslor har samma ursprung. Därför påstår jag att språkkunskap är den enda vägen som leder till att fördomar mellan olika folk undanröjs. Många människor har observerat det och försökt att skapa ett världspråk. Deras avsikt är att alla folk närmar sig genom ett allmänt språk som blir förstått allestädes. Jag tycker att ett allmänt språk ska bidra till att freden åstadkommas i världen.

Det lönar sig att lära ett nytt språk. Det är bara fördelar som man får.

Av Leonardo Stangler 12 okt 2004 01:43