sourze.se

Vad ska du bli när du blir stor?

Läkare, fotvårdsspecialist eller varför inte Equiatriker?

När blir vi vuxna, är det när vi fyllt moppe? Körkort? Bolaget?

Jag märker att min växa-upp-gräns flyttas, konstant. Just nu så är vuxen ny yrkestitel. Fotvårdsspecialist går inte att köra med längre.

Hade i somras följande samtal med yngste sonen, 5 år:
-Mamma, vad ville du bli när du blev stor, när du var liten?
-Oj! Det kommer jag inte ihåg faktiskt...
-För det är så mamma, att om du till exempel säger när du är liten, att du vill bli en sån som jobbar med blommor - då blir du det!
-Är det så det fungerar! Fast jag ville väl inte bli något speciellt tror jag...
-Nä, du blev bara en vanlig mamma!
-??

Jag var rätt säker på min yrkesframtid för bara några år sedan och valde en speciell inriktning på universitetet, men så hände det. Jag vaknade en morgon och ville INTE det längre!

Nähä, nu ville jag skriva - hela tiden, så mycket det bara gick! Och med det kom ångesten, för hur lätt är det att leva på att skriva?

Ibland kan jag bli avundsjuk på mina kompisar som "är" något. Jo, jag lovar! Jag tycker att en del har varit så in i helvete duktiga: först läkarlinjen för att sedan jobba för Läkare utan gränser i Afghanistan eller något annat land som jag knappt vet var det ligger.

Sedan har vi den som blev TV-reporter för CNN i Moskva, och hon som mot alla odds enligt henne själv blev lärare och det största, min kära vän som är Equiatriker!
Men det är ju bara att lyssna på namnet - vilken klang, vilken mystik! För er oinvigda i titeln kan jag meddela att hon arbetar med naturmedicin för hästar.

Och en titel, det är något jag vill ha. För det ska man.

Eller?

I dagsläget, när jag träffar nya människor och samtalet glider in på ämnet "jobb" och jag svarar "skriver", så blir det först en paus, sedan ett "jaha...?" med fortsättningen:
"Va kul, vad skriver du för något?".
"Dödsannonser, kul va", har jag tänkt säga någongång för jag orkar inte berätta allt, det blir så invecklat.

Så nu funderar jag allvarligt på att sluta bry mig. Eller hur...

Jag behöver kanske ingen annan titel än: MAMMA!




Om författaren

Författare:
Sandra Gustafsson

Om artikeln

Publicerad: 01 okt 2004 18:53

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: