Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Apollon

Oxe och tvilling passar inte ihop.

De fungerar inte tillsammans och de kan inte fungera tillsammans. Kanske finns det undantag, men de är säkert få.
Så bara det faktum bevisar att saker och ting inte är som vi tror. Om astrologin kan ha rätt, kan allt vara möjligt, men många av oss vill inte erkänna det.

Vi satt på gården i den varma sommarnatten och drack vin. Hon babblade någonting om universum och plejaderna och jag var faktiskt ganska trött på hennes mystiska grejer. Så, jag lyssnade inte. Bara tänkte på annat, men plötsligt hade jag känslan, att om det finns ett liv föra detta, då var jag Apollon. Ni vet den där grekiska guden som straffade Cassandra.

- Du, frågade jag, vilken gud tänker jag på just nu?
- Apollon, sa hon.
Sedan sade hon någonting om att hon alltid hade trott att hon var Cassandra, och babblade vidare om annat.

Hemskt, jag var full, men trots det lite skräckslagen! Hur, fan kunde hon veta att jag tänkte just på Apollon? Och hur kunde jag själv komma på sånt idioteri över huvud taget?

Nästa förmiddag regnade och åskade det. Vi älskade. Intensivt, som alltid med henne. Plötsligt blixtrade och dundrade det och i samma sekund fick jag orgasm. Trots att Apollon aldrig lägrade med Cassandra, var det som själva Zeus ville bevittna att minnet inte svek!

Underligt.

Så underligt som när vi älskade för första gången. Då båda två samtidigt såg en vacker onaturligt grön äng, så strålande sagolik.

Det var då hon började orera om plejaderna och det var då som jag började tro på mystik samtidigt som jag hatade den.

Den sommaren hände det många konstiga saker. Genom henne träffade jag många underliga människor. Vi drack för mycket vin och min värld var inte som tidigare.

Tvillingarna är okapabla att tala sanning och med det tappar de poäng, åtminstonde hos oxar. Så små osanningar och för mycket det övernaturliga krossade förhålande som inte funkade redan för flera tusen år sen.