Kyssar av nåd

för

Och
kastande sig upp ur sina
helveten
med andedräkter av gas,
och fördärv;
så
slog keruberna brännande
vingslag

svart mot karmosin
bolmande cinnober

framför vita helgonbilder


Slukande
eld från brinnande spett
och med glödande
kol
under ögonlocken;
så
grät förlorade och fallna
marken till nåds

med regn från en himmel i
ånger



av

Du himmel, öppna ditt svarta
hjärta
och slå hammare
och käglor av svidande ljus
över de
förgäves väntande
och
sammanslingrade



till

Stigen ur brand,
ur all denna aska blåser
bilden fram;

förkolnade djur med
instinktsfulla ögon
ännu spärrade
i skräck inför flammorna

Snart växer liljorna
åter.


©isabella mendrix

Av Isabella Mendrix 24 sep 2004 11:40