Nyplockade blommor på bordet

Vid gryningen, bland diskade tallrikar och använda penslar,
sitter konstnären med cigaretten i mungipan,
försjunken i tankar, framför sin vita duk.

Motivet som skymtar så smått på duken,
visar upp konturer av tårögda ansikten,
inkilat bland böjningarna på en ärgig parkbänksrygg.

En fågel med utspridda vingar på väg att lyfta uppåt
står fruset orörligt och stirrar fascinerad på sin spegelbild,
betagen av skönheten som suddigt glänser i det gråblåa vattnet.

Någonstans långt borta skymtar silhuetten av ett pansarklätt orakel i marmor
som står barbent med vatten upp till knäna och med ett kastspö i sin hand
i den vattenpöl som bildades av all gråt som föll ner igår.

Vid horisontens sol står en cykel orörlig.
Skuggan av ett regnmoln , som njuter i det stilla solljuset, spelar saxofon.
En dansmelodi svävar in mot det gröna och regnbågsplittrar av liv.
Vinden vaggar stillheten till att ro.

Vattenpölar klädda i purpur ligger sträckt över bordet
och fuktar det avklädda anteckningsblocket.

Du fattar din penna och skriver i blyerts:
"Även nedförsbackar har en egen röst."

Av Margareth Osju 22 sep 2004 22:46