Banka skiten ur dem!

Varje vecka mördas mellan 13 och 14 barn inom den Europeiska Unionen. 720 barn per år varav 190 spädbarn. Alltså dödsfall till följd av grov fysisk misshandel och där siffrorna dessutom endast anger ett minimum av den verkliga omfattningen av barnamorden eftersom en större eller mindre del av mordfallen kan döljas i någon av de statistiskt breda uppsamlingskategorierna. 1

Den nation som utan jämförelse intar den ledande positionen på denna vanhedrande dödslista är Portugal. 3,7 barnamord per 100.000 barn, 65 mordfall/år. Med den ofattbara noteringen intar man även förstaplatsen inom hela OECD-området, distanserande sådana svårt barnmisshandlande nationer som Mexico, 3,0/100.000 995 mord årligen, och USA, 2,4/100.000 1.420 mord. Därnäst kommer så tre av de s.k. anslutningsländerna: Lettland, 2,8, Litauen, 2,1 resp. Estland, 1,4, som för övrigt delar sin fjärdeplats med en av EG-fördragets grundare, Frankrike. Men, som sagt, dessa siffror avslöjar troligen bara en del av det verkliga antalet barnamord samtidigt som de också blottar den förfärande toppen på ett isberg av grov och mänskligt förnedrande barnmisshandel. Låt oss därför närmare betrakta "The Big Three", Tyskland, Frankrike och Storbritannien, som idag representerar omkr. 45 av EU:s medborgare. Vi kan då konstatera att två barn i veckan dör av barnmisshandel i Storbritannien resp. Tyskland, i Frankrike tre. I likhet med Portugal så är föräldrarnas "fostrande aga" tillåten även i Storbritannien och Frankrike. I England går denna rättighet under benämningen "rimlig aga"reasonable chastisement och inkluderar bl.a. knytnävsslag och slag med tillhyggen mot barnens kroppar. Kritiken från den FN-kommitté som övervakar efterlevnaden av Barnkonventionen - Committee on the rights of the Child - är förödande: "Kommittén är djupt bekymrad över att en eller två barn dör varje vecka som ett resultat av våld och vanvård i hemmet. Den är också högst oroad över den höga förekomsten av våld, inklusive sexuellt våld, som riktas mot barnen inom familjen, i skolan, på institutioner etc."CRC/C/15/Add. 188. Men trots skarpa rekommendationer från kommitténs sida att upphäva begreppet "rimlig aga" och att "förbjuda all kroppslig bestraffning inom familjen och i alla övriga sammanhang..", så kvarstår agan som en del av den lagstadgade föräldraauktoriteten. En av de mest omfattande undersökningarna i Storbritannien på senare tid rörande barnmisshandel Child maltreatment in the UK, NSPCC uppvisar ett siffermaterial som är både skrämmande och oroande. Omkr. ¼ av den brittiska barnpopulationen utsattes för någon form av fysisk barnmiss-handel. 7 70 barn/1000 var offer för "grov fysisk misshandel" på regelbunden basis - hotade med kniv el. revolver, slagna och sparkade, skållade el. brända på annat sätt, ofta utsatta för ett rejält "kok stryk"m.m. Många gånger efterlämnande brutna ben, huvudskador, sår av olika slag, inre skador etc., etc. Den sexuella misshandeln - inkluderande incest och påtvingade anala och vaginala samlag, oralsex, införande av objekt i anus el. vagina etc. - uppgick till 11 av populationen, dvs. 110/1000 barn.
Den psykiska barnmisshandeln har under senare år rönt ett allt större intresse. Framförallt beroende på insikten om dess långsiktiga och svårt destruktiva konsekvenser både för individ och samhälle. Begreppet är svårdefinierat men innesluter bl.a. ett sådant beteende gentemot barnet som är kärlekslöst och avvisande och med ständiga förödmjukelser som en del av barnets vardag. Med utgångspunkt från ett antal sådana kriterier har den brittiska undersökningen funnit att psykisk barnmiss-handel förekommer i åtminstone 6 av barnpopulationen med ytterligare 6 konstituerande en riskgrupp.
Mot bakgrund av dessa nedslående sifferuppgifter är det nog inte så underligt att "ChildLine", Englands motsvarighet till det svenska BRIS och dess hjälptelefon, varje dag får motta ca. 4.000 samtal 1,5 milj./år ang. i stor utsträckning just barnmisshandel i alla dess bemärkelser.

För Tysklands vidkommande skriver den ovan anförda FN-kommittén: "Våldet som under olika former riktas mot barnen är ett allvarligt problem som förekommer i stor skala där det dess-utom kan antas att mörkertalet är omfattandeCRC/C/83/Add. 7. De undersökningar som på senare tid har utförts visar på följande siffror KfN, forschungsberichte, 8: något över ¼ av tyska barn är mer eller mindre hårt tuktade resp. misshandlade; ca. 10, el. vart tionde tyskt barn, är svårt och regelbundet fysiskt misshand-lat. I detta senare begrepp ingår sådant som genomprygling - med el. utan föremål - slag med knytnäve, strypning, hot med skjutvapen el. kniv, hårda sparkar etc. Den sexuella misshandeln uppgår till nivån 10, varav 3.1 31/1000 utgörs av gruppen "upprepat sexuellt misshandlade."

Frankrike då? Nationen intar en fjärdeplats på EU:s "dödslista" avseende barnamord, baserat på ca. 155 mordfall årligen. Den siffran är dock inte oomstridd. I sin årsrapport för år 2003 skriver den franska barnombudsmannen Rapport annuel du Défenseur des Enfants: "Det stora antalet barn under 15 år som dör varje år till följd av misshandel i någon form är i sanning alarmerande." Hon anser, bl.a. på grund av bristfälligt utredda dödsfall, att siffran 300 kan vara en rimligare uppskattning. Det skulle inne-bära mln. 6-7 barnamord i veckan och därmed en uppflyttning på "dödslistan" till en föga uppbygglig tredjeplats med 2,7 barnamord på 100.000 barn. Den sexuella misshandeln beräknas till ca. 5 av den totala barnpopulationen. Där finns emellertid än högre skattningar. Den fysiska barnmisshandeln, slutligen, bedöms uppgå till ca. 15 av den franska barnpopulationen upp till 18 år omkr. 150/1000; La souffrance physique…HCSP. SNATEM, den franska hjälptelefonen, får i sin tur motta 1.900,000 samtal varje år, drygt 5.000/dag. Det som är ytterst oroande i det samman-hanget, och samtidigt belysande för problemets natur, är den stora mängden stumma el. tysta samtal som snabbt avslutas och därmed förblir obearbetade.

På så sätt fortsätter det i nation efter nation, "röda" siffror i kolumnerna som obönhörligt avslöjar den förfärande verklighet som delar av unionens barn lever under. Polen, nybliven medlem i EU sedan maj och därtill det största anslutningslandet, drygt 38 milj. medborgare, slutförde i jan. 2001 en riksomfattande undersökning rörande den polska barndomen. Resultat: den fysiska agan som bestraffning för av barnen begångna fel var norm. 4/5 av de polska föräldrarna agade sina barn mer el. mindre brutalt. 8 av barnen blev svårt fysiskt misshandlade 80/1000, 27 utsattes för medelsvår misshandel.

Konsekvenserna av denna epidemiska barnmisshandel inom unionen är naturligtvis, mätt ur både mänsklig, social och ekonomisk synvinkel, oerhörda och givetvis oacceptabla. "Barnmisshandel", skriver den amerikanske barnforskaren Neil Guterman, "särskilt tidigt i livet, utgör grunden för några av nutidens mest destruktiva och kostsamma sociala problem…".

Det är nu hög tid för EU-kommissionen och ministerrådet att hörsamma Europaparlamentets resolutionskrav från juli 2003 att inom sina resp. institutioner tillsätta en "Barnombudsman" som ansvarar och arbetar för att all lagstiftning och övrig politik inom EU är i överensstämmelse med FN:s Barnkonvention, "och att alla relevanta förslag till direktiv, politiska riktlinjer och program ska analyseras med tanke på barnens rättigheter och för att utvärdera deras ev. effekter på barn"B5-0320/2003.

Det är dessutom, minst sagt, hög tid för EU att genomföra en regeringskonferens fokuserad på den farsot som barnmisshandel i vid bemärkelse utgör.



1 Innocenti report card, 5, UNICEF.
WHO statistics - mortality databases.

Av Leif Karbelius 15 sep 2004 00:04