Makten, härligheten och ärligheten

Det här bekräftas med all önskvärd tydlighet av alla som följt de nyligen avslutade budgetförhandlingarna. "Det finns ingen högre form av intellektuell verksamhet än politiken", sade Göran Persson i sitt tal på Metallkongressen i förra veckan. Detta samtidigt som s, i vad som mest liknade en bonnauktion, gjorde upp med v och mp om nya miljardrullningar som komplement till den statsbudget som redan i år visar ett underskott på 60 miljarder.

En stadsjeepkörande skogsmulle från Kalix, Peter Eriksson mp, samt kommunisten Lars Ohly v, från ett parti som enligt egna utsagor, inte längre är nackskottsentusiaster, har tillsammans med Göran Persson under förra veckan verkligen definierat denna "högre form av intellektuell verksamhet".

Tesen "Gör allt för att få makten" demonstrerades bla här i Stockholm inför förra valet när borgarrådet Annika Billström dyrt och heligt lovande att några försök med biltullar inte skulle göras. Det var bara- som vanligt - borgerlig skräckpropaganda. Efter valsegern förklarade Billström att biltullar var helt nödvändiga för en bättre miljö. Allt för att tillfredställa skogsmulle Eriksson, som från sin utkiksplats i Kalix, låtit förkunna att vi stockholmare lämpade oss särskilt väl för ett experiment i fullskalemodel. Efter att ha tagit en sväng i sin stadsjeep ansåg han väl att antalet cykelbanor i Stockholm inte hindrade trafiken tillräckligt mycket. Kostnad, så där en miljard. Intäkter? Oklart. Problem? Definitivt!

Vänsterpartiets aktiva motarbetande av alla former av företagsamhet, valfrihet och marknadsekonomiska lösningar är inget nytt. Inte heller att man tycker att nuvarande skattetryck är för lågt. Enligt statliga Konjukturinstitutet uppgår det bara till låga 63,8 procent på utbetalda löner för löntagare mellan 20 -64 år. Men inom v saknas ändå den vurm för nolltillväxt och hat mot alla transportmedel som - förutom cykel och järnväg - genomsyrar mijöpartiet. Miljöpartisternas egna bilar naturligtvis undantagna.

Varje normalbegåvad som läst motionerna till miljöpartiets kongresser måste rimligen ta sig för pannan och ängsligt undra vilka världsfrånvända människor som söker sig till detta parti.

Dessa två partiers extrema åsikter är de som nu regerar Sverige. Ena dagen förkunnar Bosse Ringholm att det är hål i huvudet att höja bensinskatten. Nästa dag förklarar sossarnas partisekreterare att en skattehöjning på 19 öre per liter är miljöns och vår framtids räddning. Särskilt mp tycks alltid få igenom sina alltmer kostnadskrävande infall.

Ta nya järnvägar som ett dyrt exempel i mängden. Botniabanan 19 mil mellan Nyland och Umeå beräknas kosta minst 15 miljarder i produktionskostnader. Till detta kommer ytterligare 10 miljarder för räntekostnader under amorteringstiden 2003/04:TU1. En majoritet av landets bästa trafikforskare har underkänt hela projektet. Men vad gör väl det när makten står på spel.

Som om inte det var nog har miljarder redan börjat slösas på nästa tokprojekt från mp som heter Norrbotniabanan. En järnvägssträcka på 40 mil mellan Umeå och Haparanda, som få, förutom Peter Eriksson och hans grannar, har nytta av. Om Botniabanan blev utskåpad av trafikforskare så var det ändå en mild bris jämfört med kritiken mot Norrbotniabanan. För en kostnad som - för närvarande - sägs uppgå till "bara" ca 20 miljarder fick sossarna miljöpartiet att vara lugna i flera månader. Ända fram till budgetförhandlingarna häromdagen. Men, året är inte slut ännu, så det blir säkert nya miljarder.

Samtidigt klagas det och skrivs spaltkilometer, och med all rätt, om bla dålig sjuk- och äldrevård, total nedrustning av fritids- och ungdomsgårdar i problemområden och ett rättsväsende i förfall. Men det är väl inte så konstigt att inget blir kvar när de stora pengarna måste gå till att muta samarbetspartierna. Allt för makten och härlighetens skull. Heder och ärlighet sopas under mattan för kortsiktiga politiska vinster.

Av Lars Nilsson 13 sep 2004 22:55