Behövs en folkomröstning?

Från Malmö till Umeå ska en folkrörelse – under tio dagar – driva frågan: folkomröstning om EU: s nya grundlag. Kampanjarbetarna består av representanter för de två nej –partierna, S, KD, C och självklart Junilistan.

Å ena sidan är det bra, när etablerade partier ibland vädjar till en folkomröstning. Miljöpartiet förespråkar i sitt partiprogram mer "direktdemokrati"; som lokala folkomröstningar, vilket är ett nyttigt komplement i en sund och vital demokrati. Å andra sidan använder vissa politiker folkomröstningar i frågor som de endast själva känner starkt för och anar att ett eventuellt resultat från folket kommer att tillgodose deras ändamål. I klartext:
Hade en majoritet i riskdagen varit emot ett EMU-medlemskap, men svenskarna för, skulle aldrig Vänster –och Miljöpartiet stått bakom en folkomröstning i frågan. Om de båda partierna tillsammans med socialdemokraterna, var för EU-projektet mer än vad de borgerliga var, skulle de motsatt sig en folkomröstning även om folkviljan ville ha det.

Folkomröstningar yrkar våra politiker på i frågor, som de vet att de har väljarnas sympatier i och inte för att de anser att sakfrågan är för komplicerad att besluta om och överlåter förtroendet åt medborgarna.

Ungefär vid den här tiden i fjol, skrev jag varför jag motsatte mig en folkomröstning om euron: Valutaunionen är en del av hela Europa-projektet, som vi då varit delaktiga i sedan nio år. Att folkomrösta om medlemskapet var okej men därefter borde våra folkvalda för avgöra Euro-frågan i riksdagen.

Nu går alltså en kampanjbuss genom landet från söder till norr för att påverka svenskarna att yrka på en folkomröstning om EU:s grundlag. EU-skeptikerna tar varje chans de får till att, med folkets mandat, misskreditera europa-samarbetet. Behövs verkligen folkomröstningar till det?

Av Yohannis Petersson 03 sep 2004 19:49