Liberala kulturknuttar

Dock lyckas de alltför sällan leva som de lär: de gör offentliga uttalanden om kapitalets profiter och giriga borgare, ställer upp som första maj-talare och tar honoraren i svarta pengar.

Det är inte för inte som före detta ungmoderaten Erik Zeiga givit ut boken "popvänstern", vilken till stor del behandlar detta faktum. En kulturperson jag själv känt viss respekt för är skådespelaren Thorsten Flinck; kristen och socialist. Jag blev därför förvånad över hur denne man kunde tacka nej, till en inbjudan som "första maj" – talare, hos Socialdemokraterna i Svalöv på grund av att arbetarkommunen inte ville betala den kostym han behövde till sin pjäs, för 30,000 spänn. Sådana ultimatum är inte vad man väntar sig från idealister. För några år sedan sa Thorsten Flinck i en intervju: "att det känns förnedrande att lägga ner så många timmar utan betalning", som han gjort under regin av pjäsen "Misantropen". Hur var det med idealismen egentligen?

Men det finns också kulturknuttar som resonerar annorlunda. Sådana som ironiskt nog arbetar som chefer inom kulturverksamheten. I Folkpartiets tidning "NU" intervjuas skådespelaren och teaterdirektören Paula Ternström. Hon säger att hon gick med i fp efter ett föredrag som anordnats av "Liberala kvinnor" och för att partiet har en trovärdig politik inom företagande och kultur. Man ska alltså kunna syssla både med kultur och tjäna pengar på det. För detta krävs också ett ifrågasättande av nuvarande skattesystem.

I tidningen "Sunt förnuft" intervjuas en annan skådespelare och teaterdirektör: Ulf Brunnberg. Även han efterlyser lägre skatter på företagande och arbete. Han konstaterar att enda moroten till få människor att vilja arbeta är pengar, vilket ökar genom lägre skatter. Den breda kulturvänstern hycklar, i och med sin dubbelmoral, när de låtsas inte vilja tjäna pengar på sin konst. Det gör inte de liberala kulturarbetare som nu uppmärksammat högskatte-samhällets avigsidor.

Av Yohannis Petersson 29 aug 2004 22:05