Våldtagen till döds

De som läst en del tidigare saker av mej, vet att jag har en hund, Tyson. Och som de flesta hundägare anser jag min hund vara "världens snällaste". Något som de flesta hundägare påstår, även om hunden sitter klistrad med tänderna i strupen på en oskyldig människa.

När jag skaffade Tyson, så fanns det i bakhuvudet att jag troligtvis skulle kastrera honom. Naturligtvis beroende på hur besvärlig han skulle visa sej vara, när han blev könsmogen.

Alla som klivit in över mina trösklar, för att dela hushåll med mej, är förövrigt kastrerade idag

De första löpperioderna granntiken hade, var väl inte så farligt med. Han smet så fort man släppte blicken från honom och de var bara att knalla iväg och hämta honom. Och han skämdes, väl medveten om att han gjort något otillåtet. Men de hindrade inte honom från att göra nya försök.
Så sista löpperioden granntiken hade, började det bli så besvärligt, att jag insåg att här fanns ingen återvändo. Kulorna skulle bort.

Min förut så trevliga hund hade förvandlats till ett översexuellt monster. Han vandrade med tungan hängandes på golvet, hack i häl och kastade längtansfulla blickar på mej. Men de stannade vid de och några halvhjärtade försök. För han vet sin plats i rangordningen. Varken mat eller dryck smakade honom och varje promenad var ett helsike.
Han slet, drog och led världens alla kval, när jag tvingade honom att gå rakt fram, istället för att svänga av mot grannen med tiken. Man skulle kunnat tro att jag misshandlade honom rejält, som han lät.

Släppa honom lös, var de inte tala om. Inte ens när vi var en bra bit ifrån, något som varit möjligt tidigare. Jag har ingen chans i världen att motionera honom så mycket som han behöver, om han inte får gå lös. Och med redan tidigare onda axlar, är det ingen höjdare att släpa med en 40kg hund, som är totalt blind och döv för allt annat i sin omgivning, än löptikar. När de var som värst, kastade han även längtansfulla blickar mot en häst. Men någon form av överlevnads instinkt fanns väl kvar i hans av hormoner mosade hjärna. För där gjorde han aldrig några försök.

Den som råkade värst ut var Tarkan, min yngsta katt. Snäll och van vid hundar från stället där han föddes, hade han inte vett nog att fräsa ifrån. De andra två katterna sa ifrån och gick undan. Det var mycke på grund av Tarkan, som jag insåg att det inte fanns något val. Om jag ville ha katten kvar. För hur kul kan det vara att bli våldtagen till döds av en hund? Som kniper fast dej mellan sina framben och står och juckar som besatt. Totalt döv för mina vid det laget hesa vrål. Snacka om mosad hjärna, när man försöker sätta på en kastrerad hankatt...

Hunden försökte i princip sätta på allt och alla som rörde sej. Oberoende av kön, ras och storlek. Om offret inte hade fysisk eller psykisk styrka nog att säga ifrån. Och min stackars mamma... När granntikens värsta löpperiod var över, så började Tyson lugna ner sej lite. I samma veva kom kallelsen till utredningen i Stockholm och hunden förpassades hem till mor den veckan. Så då fick jag skjuta på kastreringen. Ville inte belasta min mor med eftervården.
Och där började cirkusen om, för där fanns det flera tikar som löpte.

Klockan sex på morgonen började han hålla konsert för mor. Varken åt eller drack och pisset såg mer ut som sirap, enligt mor. Slickade i alla urinfläckar och nästan hopplös att rubba åt något håll. Om inte det hållet innebar att han skulle få komma närmare en tik. Veckan efter att jag kom hem från Stockholm, fick vi släktbesök från Finland och då var jag tvungen och skjuta fram kastreringen i ytterligare än vecka. Det var min kusin med man och tre barn. Var av det yngsta barnet, var en sex är gammal flicka som älskar hundar och djur över huvudtaget.

Men någon lek eller promenad med hunden, var det aldrig tal om för hennes del. Istället fick vi vuxna och de äldre syskonen hela tiden passa på att de två ALDRIG hamnade ensamma någonstans. Annars skulle flickekraken snart suttit fast som i ett skruvstäd mellan hundens framtassar.
Det var så jag funderade på att använda "tegelstensmetoden" vissa dagar. Ta två tegelstenar, slå ihop över kulorna. Det gör inte ont om man inte lämnar tummarna emellan… Om inget annat så för att han skulle lugna ner sej några hekto.

För några år sedan inträffade ett fall i Örebro, då en åttaårig flicka blev "våldtagen" av familjens hund. Och nog var man lite skeptisk till pappan som blev anklagad för att ha utnyttjat sin dotter. När han påstod att det var hunden. Men idag har jag inga som helst tvivel om att det kunde hänt.

Jag har ju sett på nära håll, hur "galen" en hund kan bli och det är inte mycke ett litet barn kan göra för att försvara sej mot en stor hund. I detta fall rörde det sej om en Golden Retriever.
Länk: nkmr.org

Tydligen är det så att just Golden Retriever och Labrador är två raser som ofta kan vara "översexuella". Och Tyson har labbe i sej. Så mitt råd, om hunden uppför sej som min gjorde och den inte ska användas till avel; kastrera! Framför allt om det finns mindre barn i huset, som kan råka illa ut.

Hunden blir inte förstörd på något sätt och det är en välgärning för dej själv och hunden i längden. Ingen av er mår bra att ständigt skälla eller bli utskälld. Hunden kan inte hjälpa att den gör så, det är för honom helt naturligt. För sexdriften är stark hos de flesta av oss. Oberoende av antal ben och kön.

Av Ilona Betula 19 aug 2004 12:58