Är vapnen värda mer än ett liv?

För alla som såg High Chaparall för någon månad sedan så måste jag bara fråga, blev ni förvånade? Hur kan presidenter, guvenörer och vanliga dödliga amerikaner se uppriktigt förvånade och bedrövade ut över att barn skjuter barn, eller att barn skjuter skallen av sina lärare och plågoander för att sen ta sitt eget liv? Spelar de bra eller är det äkta förvåning?

Kanske ska informera om att Fredrik och Filip besökte en hög människor som träffades ute i skogen för att få leka med vapen över en helg. Många hade med sig sina barn som fick lära sig om vapen och även provskjuta tex en AK5:a. För dyra pengar fick man även skjuta napalm! Det fanns en slags pervers tillfredställelse i ögonen på demonstratörerna.

"The sound of freedom" var en återkommande mening genom programmet och yttrades av fula gubbar med fula mustacher, fula kläder, sydstats dialekt och en stinkande patriotism. Mitt i allt detta skjutande så skulle förstås Gud blandas in också. Högtidligt och nästan tårögda förde de händerna till sina stolta amerikanska bröst och lyssnade på rösten som tackade gud för att de fått träffats och skjuta tillsammans och de bad för att inget skulle gå fel med ammunitionen eller med de stora livsfarliga dödsmaskinerna. Det hela avslutades med nationalsång och applåder.

En 11-årig flicka fick en snabbkurs i hur man hanterar ett vapen, hon fick först träna på en trämodell av ett gevär och skjuta med gummisnoddar på plåtburkar. Hon fick beröm och berättade att hon inom en snar framtid skulle få hantera riktiga vapen.

"Vi älskar vår vapenkultur" skrockade de fula gubbarna med de fula mustacherna.

Detta pågår samtidigt som politiker och annat löst folk kliar sig i huvudet och undrar hur de ska få stopp på alla dödskjutningar. Dom får nog fortsätta klia till håret faller av.

Michael Moore vann guldpalmen och det är enda trösten i det hela. Hoppas Moore fortsätter röra om i den patriotiska, vapenfixerade grytan som sjuder av dubbelmoral. Han har så rätt så rätt, en välgödd, hånflinande variant av sveriges Janne Josefsson.

Jag kommer som sagt aldrig förvånas över skolmassakrar och liknande, det är bara en naturlig utveckling av det hela. Inte för att man begår sjuka handlingar och massakrar bara för att man lärt sig hantera ett vapen men det underlättar ju i kombination med en störning eller en tillfällig sinnesförvirring.

Jag lider med barnen som tvingas växa upp i detta förlegade vapenträsk. När ska makten inse att de kan fortsätta avrätta folk i all evighet utan resultat? När ska makten inse att ett enda människoliv är värt så mycket mer än rätten för vem som helst att äga ett vapen? När ska makten inse att det är vapnen som är problemen, inte människan vars hand vilar på avtryckaren?

Av Jennie Vestling 19 aug 2004 14:44