Butt - ett hån mot den svenske mannen

Billy Butt är så arg på Margareta Winberg att han har skrivit en hel artikel i affekt. Han är så upprörd att han kallar Winberg "en terrorist som hotar den moderna europeiske mannen". Om Butt själv räknar sig till de moderna europeiska männen framgår inte. I nästa stycke är Winberg och Annika Bahrtines utspel om ett nytt kvinnouppror även ett hot mot "den svenska familjepolitikens framtid". Sen berättar han om att han minsann varit offer för kvinno-förtryck i ett fyra år långt förhållande med en kvinna som enligt Butt "ena minuten var på jättegott humör bara för att inom två minuter utan minsta anledning svänga till att bli en sur grinig bitch resten av kvällen", och allt detta utan minsta provokation från hans sida. Utan att på något sätt förringa Butts känslor och upplevelser under dessa fyra år håller jag det för troligt att det är lättare att ta sig någorlunda hel ur ett förhållande med någon vars PMS verkar ha hängt sig, än om man i fyra år levt i ett förhållande där man blivit både psykiskt och fysiskt misshandlad, något som tyvärr är vardag för väldigt många kvinnor. För även om det inte är lätt att gradbestämma lidande så måste vi ändå sätta saker och ting i deras rätta sammanhang.

Butt fortsätter med att kalla Winberg för gycklare och att hon istället för att kämpa för jämställdhet vill gå emot naturen och göra kvinnan starkare än männen. Och detta går, enligt Butt, inte att uppnå eftersom av naturen är det starkare könet. Nu kommer nästa fråga till Billy Butt: Har du verkligen inte fattat någonting eller du driver du med oss? För det första handlar det inte om att göra kvinnan starkare än mannen. Vi pratar inte om boxning eller vedhuggning, vi pratar om styrka på ett helt annat plan än det fysiska. Det handlar om att hjälpa och stödja kvinnor så att de orkar stå emot orättvisor som enbart är grundade på vad de har, eller rättare sagt inte har, mellan benen. Det handlar om en strävan efter jämlika förhållanden i hemmet, i skolan, på arbetsplatsen och på alla andra ställen där män idag, per automatik, glider förbi bara för att de är män. Det handlar om lika lön för lika arbete ja visst är det tjatigt, men när inget händer så…, delad föräldraledighet, att våga ta ett steg framåt och ställa sig bredvid mannen, att våga tänka själv och göra egna val, vägra göra allt hemma samtidigt som man kommer ihåg gympakläder, utedagar och släktens födelsedagar.

Vad är det som är så skrämmande med jämställdhet? Är det insikten om att ni, alla Billy Buttar där ute, kommer att behöva ge upp lite av era pengar, er fritid och er bekvämlighet? Att ni kommer att behöva ta lika mycket ansvar för hemmet och barnen som era kvinnor? Att ni kommer att behöva dela ert liv med en kvinna som anser sig ha lika många rättigheter och skyldigheter som ni och dessutom inte är rädd för att ta för sig? Eller är det nåt annat? Snälla upplys mig, för jag fattar inte hur ni tänker, jag fattar inte vad som är så farligt med det självklara i att vara jämställda.

Personligen tycker jag att Butt är ett hån mot de svenska männen. Med sin, på gränsen till rabiata, rädsla för kvinnor som vågar vara något annat än smala och glada i färgrika kläder framstår han mer som en förvirrad, skräckslagen individ än som en trovärdig representant för den svenska mannen.

Av Kajsa Kallio 17 aug 2004 21:38