Människor med fiskstjärt och som outvecklade apor

Jag läste på Aftonbladets nätbilaga för någon månad sedan, om ett barn i Peru som föddes med sirenomyeli-syndromet, även kallat sjöjungfru-syndromet. Det yttrar sig så att båda benen är sammanväxta vid födseln, och har en fiskstjärtliknande form, likt en sjöjungfru. När jag såg bilden, det gick inte att se om det var en flicka eller pojke, vet jag att jag förmodligen borde ha reagerat genom att tycka synd om barnet. Jag borde förmodligen även tycka synd om föräldrarna och synd om föräldrarnas trädgårdsmästares kusins jättepudel också. Men min första tanke var: "Wow, va’ häftigt, detta måste vara ett språng i den mänskliga evolutionen. En framtida människa".

Jag vet att det kanske låter lite cyniskt men det var så jag tänkte. Det pratas ju mycket om växthuseffekten, om hur vi med vårt levnadssätt förstör vår miljö och att medeltemperaturen på jorden kommer att stiga några grader. Denna klimatpåverkan gör att isarna smälter och vattnet stiger och dränker våra kuster. Ja, vore det då inte lämpligare att vi återgår till havet, som en människa med fiskstjärt. Om vi nu från början kom från havet, är det kanske meningen att människan till slut även skall återvända. Nu har vi dansat med vargar ett tag, och det är kanske dags att simma med hajar framöver.

Någon gång måste ju den mänskliga utvecklingen ta det där stora klivet. Det tycker jag i alla fall. Det måste ju någon gång ske ett jättesprång, att någon föds med egenskaper som alla inom sinom tid kommer att begåvas med. Och nu har det alltså hänt. Ett barn med oanade möjligheter. Ett barn med fiskstjärt. Fantastiskt, om än något tidigt.


Fingrar på fjärrkontrollen

När jag ser barn som föds alldeles håriga som varulvar, eller med för många tår eller fingrar, tänker jag att det nog bara är den mänskliga utvecklingen som ger sig till känna. Det är de som är den nya människan. Naturen kanske inte riktigt kan bestämma sig bara. Den undrar kanske om vi behöver bli lite hårigare för att det kommer att bli kallare, eller om det behövs fler fingrar för alla fjärrkontroller eller om vi behöver ha fiskstjärtar för att havet stiger, eller rent av fyra ögon för att hinna läsa alla mail? Vi är väl alla lite villrådiga och tvekar lite inför stora beslut. Jag har ju till och med svårt att bestämma vilket bröd jag skall köpa när jag handlar. Tänk då att bestämma hur vi skall se ut i framtiden. Naturen har gett beslutsångesten ett evolutionärt ansikte.


Gärna ny hjärna

Forskare påstår att det finns djur som är klara med sin utveckling. Hajar, krokodiler och sköldpaddor är tydligen exempel på djur som har sett likadana ut i miljoner av år. Djur som är slimmade, trimmade, fulländade och maximalt utvecklade för sin omgivning,

Människan skulle då inte vara en färdigutvecklad varelse, utan fortsätta att utvecklas. Ja, jag vet, blir man inte lite besviken på att man bara är en Beta-version av en ras som skall genomgå miljoner år av utveckling mot fulländning. När forskare om 500 000 år tittar tillbaka i historien, kommer de nog att bunta ihop dagens människa med neandertalare och annat löst apfolk.

Men människans utveckling kanske inte sker med några synligt kroppsliga förändringar. Jag är istället övertygad om att det är i hjärnan den stora utvecklingen kommer att ske. Vi kommer att förändras att antingen bli smartare eller, kanske för vårt eget bästa, bli lite korkade och mindre medvetna. Vi gör ju rätt mycket skumt vi människor så något måste kanske hända i våra hjärnor för att en
förbättring skall ske.

Vad gör jag till exempel? Ta inte illa upp, men jag sitter här och skriver texter för andra, enligt forskarna, evolutionärt outvecklade halvapor. Visserligen är det ju harmlöst men ändå...

Men det kanske rent av finns människor omkring oss som har den framtida hjärnan. Lite korkad, lite mindre medveten. Titta dig omkring, visst misstänker man några?

Av Gert Tjörnebro 23 jul 2004 08:19