Blommor

Till slut hittade hon det.
Hon sprang gråtande till sin mamma och skrek.
- Va är det, va är det!
- Lugn lilla, lugn. Försökte mamman och klappade hennes huvud.
- Det är inte så farligt.
- Kom hit och sätt dig, jag ska berätta.
Det var ett gammalt foto på en blomaffär i Stockholm.
Det var det som skrämde henne så fruktansvärd mycket.
Alla dessa döda kroppar, alla dessa avrättade blommor.
Mamman försökte förklara, att folk på den tiden var inte barbarer, att det var normalt.
Men hon ville inte lyssna, hennes lilla hjärta gråt över allt elände.
- Hur kunde de göra så, hur kunde de.

Av Ladislav Čapek 21 jul 2004 23:53