I vårdandets tjänst

Vi möter dem, förr eller senare. De som ger av sitt kunnande i vårdandets tjänst.
Vi möter dem, de som följer sitt hjärtans röst i att vilja vårda människor.
Vi möter dem när de ler åt din lycka som nyblivna föräldrar,
och vi möter dem när de tröstar oss den dag vi mister någon vi håller kär.
Vi möter dem, nästan överallt där det finns behov av vård.

Vi möter dem, när vi ser dagens ljus för första gången,
och vi ser dem strax innan vi tar vår sista andetag.


I vårdandets tjänst


Hon sökte sig till den offentliga vården
och hör till den yrkesgrupp som är politikernas fasa
för hon gör av med pengarna staten ska spara.

Hon lever mitt i verkligheten i sitt val av yrke
och i vit rock springer hon i smärtans korridorer,
sida vid sida med sina medsystrar och bröder,
som konfronteras med lidande varje dag.

Hon vårdar de sjuka med varsamma händer
och när någon lutar sig mot hennes axlar och gråter
kramar hon om och tröstar och säger att allt ordnar sig,
utan att visa att även hon bär på smärtor, som är en del av hennes vardag.

Hon springer förbi, stressad som alltid, och ser i ögonvrån
en vikarierande städerska, blek i ansikte, som står med svabben i handen
med blicken i golvet och torkar upp all skit.

Lunchen hoppar hon över för hon kommer inte ifrån den sjuke som blöder,
magen den kurrar och huvudvärken den stiger.
Hon ler och lägger om såret på den skadade, och säger att allt kommer att bli bra.

Hon tar sig en kopp kaffe under tiden hon skriver patientjournaler,
svarar i telefonen för att ge råd till den utbrända kollegan som behöver assistans.
Hon skickar mails och tar ställning om omplaceringar av vårdtagare
och lagar skrivaren som slutar skriva ut.

Hon går på personalmöten och försöker lösa konflikter
på grund av alla nedskärningar som drabbar vården.
Hon tar en smärtstillande tablett när huvudvärken förvärras
och rusar iväg till nästa möte inför morgondagens rond.

I hennes tjänst ingår att vara
Diagnosexpert och medicinutprövare.
Beteendevetare och faktaexpert.
Rådgivare och personaladministratör.
Samordnare och telefonist.
Reparatör och dataexpert.
Maratonlöpare och stresshanteringsminister.
Skribent och ej lönesatt tålamodsminister.

I den virvlande motvinden ska hon vara humanisten personifierad:
Erfaren och empatisk och förstå allt som sker.
Kunnig och lyhörd och bestämd för att få gehör.
Målmedveten allvetare och helst utan att ifrågasätta
högre instanser som kräver sparåtgärder.
Hon ska vara glad, lugn och social,
snäll och trevlig och inge trygghet till den sjuke.

Hon rusar iväg från jobbet, efter flera timmars övertid,
stannar till vid närmaste mataffär och handlar halvfärdig mat,
utan att tänka på om det hon köpt är nyttigt eller ej.

Hon kommer hem och värmer maten, och äter glupskt utan att känna smaken.
Hon plockar undan alla medicinska tidskrifter,
som är ett måste för att hålla henne ajour med allt som händer.

Hon kastar en blick på alla räkningar, som verkar klona sig och suckar trött.
Hon svarar i telefon och lugnar oroliga anhöriga, som har krämpor här och där,
och som klagar på den svenska vården.

Hon bäddar sängen, plockar tvätten, stryker morgondagens kläder och tar sig en dusch.
Hon ringer älsklingen sent på natten, och avböjer träffen trots hans besvikelse.
Hur skulle hon orka få kraft till kärlekens eld ,när hennes tjänst suger åt sig all ork?
Hon somnar trött med vetenskapens värld i sin hand.

Hon sökte sig till den offentliga vården
och hör till den yrkesgrupp som är politikernas fasa
för hon gör av med pengarna staten ska spara.
…


Kändes dikten lång?
Vad är då hennes arbetspass… ?

Av Margareth Osju 09 jul 2004 12:11