TACK SVERIGE!

Jag skall berätta en sak för er:

Utöver mitt fotbollsbesserwissande, in- och utrikesförtal, så är jag också en utbildad fotograf. Jag håller för närvarande på med en dokumentär om Hammarby som går sådär. Detta gör att jag under Hammarbys hemmamatcher, tar plats med de andra pressfotograferna vid Södra läktarens västra sida. Där sitter jag 10 meter från den plats där Alexander Östlund positionerar sig när han försvarar. Jag tror jag har etthundrafemtio bilder på Östlund Ingen av de är bra när han gör detta och jag har ungefär dubbla antalet åsikter om samma föremål.

Men vem fan är Arjen Robben?

Jo det skall jag berätta för er. Robben klev fram ur Groningens ungdomsled som sextonåring och spelade nästan själv laget upp ur div ett när laget bestod av trötta vansinnesköp och gamla vrak som "Ölme" Johansson. PSV knep honom för ett par miljoner och en kaffepanna och där frodades han fett. När PL sparkar igång i höst är han i Chelsea och kommer säkert få spela nu när Grönkjaer blivit brummie.

Jag är övertygad om att han kommer att uträtta mycket mot Engelska ytterbackar... men mot Östlund uträttades inte ens en mikrob myrpiss. Östlund reste sig och på vår vänstra sida ställde sig Mikael Nilsson i brallorna på Van Der Meyde ett par gånger och denne fick smaka det Svenska svettet, styrkan och stålet.

För det var en bra, jämn match och spelet utan boll som jag efterlyst till förbannelse fungerade plötsligt. Agroviljan fanns där. Holländskt benmjöl rök. Det var priset tulipanpundarna från horkvarteren fick betala för att ha bollen tio procent mer och på så vis kunna hävda den meningslösa och utdöda inställningen:

"Vi förde ju i alla fall spelet".

Italien förde spelet jättebra. De kontrollerade bollen så mycket att Cassano fick operera bort den från högerdojan.
Cassano är hemma i Rom nu med de andra förlorarna, pillar naveln och fiser varmluft. Detta medan Sverige håller fotbollslektion på TVn i ämnet lagmoral, vilja och nerver.

För i Fänrik Stål-Östlunds förkroppsligade det Svenska spelet med sin inställning att inte släppa en djävel över bron. Linderoth var tillbaka och såg till att Davids fick se sitt hus ovanifrån. Anders Svensson lossade Boforsen, vann bollar i eget straffområde och avväpnade holländare efter holländare. Larsson behärskade luftherraväldet och Jaap blev stamgäst på andraplatsen när duellerna kom. Zlatan tämjdes bara för att slita sig lös och skapa en del oreda, Mattias Jonsson slängde in huvudet i dueller som Misserboy aldrig hade skickat in en pjäxförsedd fot i. Jonsson gick sönder och in kom Chippen och snappade upp stämningen direkt: Han vann bollar, hjälpte sin ytterback och gav Van Brosklosk ett par åkturer. När sedan Ljungberg drev boll efter boll, ordnade frisparkar och sköt i virket så var det inte konstigt att vi inte gjorde alla tre bytena:

För vem skulle du tagit ut?

Själv säger jag ingen.

Vad sa du? Vi hade tur? Eller hade vi otur? Eller hade Holländarna...

Hursomhelst slutade den mest spännande och en av de största Svenska laginsatserna i fotboll 0-0 och sedan blev det rysk roulette. Sedan 1995 har jag följt Edwin Van Der Saar och tyckt synd om denne när Holland eller Ajax gjort exit ur turneringar på straffar hela fem gånger. Aldrig har han tagit en straff och självklart var det nu han klistrade Mellbergs kanske något lösa.

De hade övat straffar sade de. Det hade vi nog också gjort.

Sverige är ute och på måndag återupptar jag min dokumentär men bilderna på Östlund kommer nog bli ännu sämre på grund av oskärpa.

Mina händer kommer skaka fortfarande.

Av SHQ 27 jun 2004 11:25