Feministen - en fjollas bästa vän

Jag blev medveten om det här med feminismen.

Jag gillade inte feminister insåg jag rätt snart. Jag klarade inte av deras sura osminkade miner, kritiska tänkande, allvarsamma teorier och allmänna humorlöshet. Jag orkade inte med deras ändlösa litanior om könsmaktsordningar, patriarkaliskt förtryck och manlig överordning. Speciellt inte som jag kände att jag var en del av hela det patriarkaliska paketet. Erkänner villigt att jag inte kunde hantera feminister och att jag kom på mig själv med att hysa agg mot dem - ja nästan snudd på hat. Eftersom jag är en människa som inte vill tänka illvilliga tankar om mina medmänniskor och inte vill ha en massa fördomar var denna negativa känsla om feminister inte bra för mig. Kände att jag såg rött när jag läste något "feministiskt" och kände mig irriterad över den beskäftiga tonen och det oförsonliga gnället på, och skuldbeläggandet av, män. Kort sagt: feminister gick bort i min värld.

Något hände dock för bara ett par månader sedan. Jag hade läst någon enstaka krönika i Aftonbladet som behandlade ämnet "den svenske mannen". Återigen tvingade jag mig igenom hätska utspel och en mästrande ton mot mitt kön. Återigen kände jag aggressivitet. Ännu ett feministisk anatema över mig och mina bröder. Kände ilska när jag läste Tant Statens - Margaretha Winbergs - inlägg i denna irriterande debatt och hur hon for ut med sina verbala örfilar. Ännu en litania hann jag tänka tills jag läste något som fick mig att radikalt tänka om: Tant Staten skrev något i stil med att hon inte kunde förstå hur kvinnor kunde välja att älska män med tanke på vad män gör mot kvinnor. Alltså, hur kan kvinnor välja det motsatta könet för sin åtrå och sin kärlek. Vänta nu, tänkte jag - innebär detta att kvinnor överhuvudtaget inte ska beblanda sig med män och innebär detta att kvinnor därmed bör leva lesbiskt? Och om alla kvinnor väljer att leva lesbiskt, vad ska då hända med alla heteromän? Plötsligt så slog mig tanken att hennes utspel mot män och hennes misstroendeförklaring av alla kvinnor som väljer att älska män måste vara den bästa bögpropaganda som man kan tänka sig. Var tvungen att läsa krönikan en gång till och och frågade mig: vad har jag att förlora på feministernas könskrig och attacker mot män? Ingenting. Som bög är jag ju numera fridlyst eftersom jag är "folkgrupp" vilket innebär att feministerna inte vågar, eller ens kan, gå till attack mot mitt kollektiv då det skulle rendera dem en plats i domstol. Straighta män är ju däremot de totala villebråden för feministernas härliga terror och kommer att vara fullkomligt avmaskuliniserade när korståget är över. Vi talar fitt for fight och ingenting av patriarkalisk manlighet eller könsmaktsordning kommer att få finnas kvar. Vad gör då de stackars män som inte vill reduceras till eunucker, hårt hållna i feministers ledband? Var kan de få utlopp för sina manliga drifter och vem ska uppskatta deras stadiga nypor, svällande muskler, djuriska sexdrift, hierarkiska tänkande, uniformer, över- och underordning och porrintresse? Vem ska vårda alla fallossymboler och vem ska förvalta Manlighet? Svaret är naturligtvis givet: bögarna förstås! Vi står beredda med öppna famnen och väntar på att feministerna ska göra rent hus med sina ideologiska blåslampor. Hårt svedda heteromäns rumpor står vi bögar redo att plåstra om när de i panik och kastrationsångest kommer rusande. I horder, haha.

Till feministerna vill jag bara säga: Go girls - ni gör ett jättejobb! En stor guldstjärna till er tjejer och hoppas ni får en skön sommar.

Av Urban Johansson 24 jun 2004 15:18