Världen rostar och vi med den

I Sverige rostskyddsmålar vi över 30 miljoner kvadrat-meter årligen. Enligt en gammal uppgift från 70-talet är kostnaden för rosten i ett industriland över 4 procent av BNP. I Sveriges fall innebär det kostnader i samma storlek som militären ca 40 miljarder, 2004. Ja, nu minskar ju de militära anslagen så kostnaden för rosten överstiger nog snart det också.

I maj 1993 påbörjades ommålningen av Älvsborgsbron i Göteborg. 3 år, 21 miljoner kronor och 50 ton färg senare var det klart. Kort och gott. Sverige och världen rostar och underhållet av den ökar. Nu är det inte bara järn och stål som rostar. Betong, plast, glas och sten drabbas också av korrosion. Luftföroreningar förstör till exempel hällristningar som funnits sedan bronsåldern men nu vittrar sönder, och så gör även byggnader. Pyramiderna vittrar sönder och de har ju ändå stått ett bra tag.
Vad beror detta på då, förutom miljöförstöringen? Man skulle kunna härleda detta till människans tendens till att se kortsiktigt. Det verkar vara svårt för oss att ta till oss en mer långsiktig planering. När det börjar övergå vår egna levnadstid eller ens tio år har vi svårt att få grepp om perspektiven. Kortsiktigheten, trångsyntheten, och oförmågan att se i större sammanhang verkar inte vara människans bästa förmåga. Detta ser jag nästan överallt och i vitt skilda sammanhang.

Fimpar på golvet

Det är väldigt lätt att slänga glasspapper, fimpar och annat skräp i naturen eller på gatan utan att tänka att det faktiskt är allas natur eller allas gata jag slänger det på. Alltså min egna. Få personer skulle väl slänga blöjor i sin egna trädgård eller engångsgrillar och ölburkar på sovrumsgolvet. Ändå är det i princip det vi gör.
Häromdagen satt två personer i en trädgård och rökte. Den ena hade rökt klart och reste sig upp gick mot staketet som vette mot gångvägen jag gick på. Han släckte glöden mot staketet och kastade fimpen över gångvägen på gräset på andra sidan. Jag blev förbannad men var för feg eller lat för att säga till, vilket jag borde ha gjort. Jag ångrar mig nu lite i efterhand. Gräset på andra sidan var ju allas gräs, även hans. Istället för att själv ta hand om detta lilla skräp måste vi betala någon för att göra det.
Vad sägs om korkade, förlåt, mindre upplysta, ungdomar som förstör spårvagnar, bussar, hållplatser m.m. som sedan måste saneras och repareras för miljoner årligen. Samma ungdomar klagar sedan på att kommunerna inte har pengar till ungdomsaktiviteter eller drar ner på det mesta. Inte för att de två sakerna har en direkt koppling men ändå. Det handlar om att se konsekvenserna av sitt egna handlande i ett större perspektiv.

Ingen returmatch

Samma låga, kortsiktighet är det att dra ner på vårdpersonal ena stunden, för att i nästa ta in så kallade stafettläkare för det dubbla priset. Sak samma är det med lärare. Man sparkar lärare, gör klasserna större och klagar sedan på att det är bråkigt i skolan. Sedan försöker någon annan vinna poäng på att påpeka att det är för få lärare i skolorna och att vi måste öka lärarantalet. Vi rationaliserar och skär ner på antal poliser. Sedan blir pappershögarna fler och högre, människor får ingen hjälp, brotten blir olösta, och sedan skryter politikerna med att poliserna skall bli fler. Att man fem år tidigare drog ner på antalet skryter man konstigt nog inte med.
Kortsiktighet är det också när vi vet att personal som har en lugn och trygg arbetsplats, som får var med att påverka sitt arbete och sin arbetstid, mår bättre också gör ett bättre jobb. Ändå verkar inte alla ha fattat det. Det finns många exempel på att förkortad arbetstid, medbestämmande etc. ger bättre produktivitet, friskare och gladare personal, utan att påverka vara sig tillgänglighet eller vinst negativt. Tvärtom verkar detta i många fall bara ge positiva resultat.

Människan är i grunden lat. Vi vet alla att ordentligt grundarbete, planering och efterforskning betalar sig i längden, men istället genar vi över grannens tomt. Så vi fortsätter att måla utan grundfärg, slänga skräp i naturen, sura ner sjöar, skövla skogar, utrota djur, suga ut jord och människor, och orsaka klimatförändringar. Sedan skyller vi på någon annan, när vi måste städa upp efter oss till en betydligt högre kostnad än det hade kostat att ta hand om det från början. - Kunde vi inte ha förutspått det?, frågar och analyserar vi i efterhand.
Givetvis, rösterna och idéerna finns, men kortsiktigheten slår långsiktigheten på girighetens hemmaplan. Och vi verkar inte få någon returmatch.

Källa:
• När tiden byter fot - En resa genom det västsvenska rostbältet. ordfront
• www.regeringen.se

Av Gert Tjörnebro 10 jun 2004 10:32