Vill bara vakna.
Med längtan
Det inre skriker.
Efter livets sammanhang.
Önskar och ber.
För första gången.
Låt mig bli fri.
Från det förflutnas bojjor.
Vänder ut och in.
På det brända skinnet.
Brännpunkter av felsteg.
Kaotiska missförstånd.
Flagnar av.
Strös i luften i tusental.
Klyvna porer av livstidssvett.
Då
Två av samma skål
Låg där.
Till sist.
Orörliga.
Obevakade.
Oönskade.
Med Peeling av önskan
Tvagar jag min själ.
Fingrar av ovisshet.
Knyts samman.
Greppar.
Borstar med ånger.
Nerför ryggen.
Skrubbar mitt anlete.
Tills konturen suddas ut.
Låter vattenfallet.
Av Framtid
Skölja mig.
Låter vinden
Av tomhet.
Torka mig.
Springer genom skogen av Fruktan.
Och låter lövens fingrar smeka min saknad.
Frigör mig.
Från mina ytliga bojjor.
Bojjor vars sammanhang.
Skapades av andra.
Genom eroderad zon av smärta
Vill sedan bara vakna.
---
Och låt mig.
Låt mig då få andas.
Andas genom vatten.
Tills lungorna
Extraherar sig själv.
Med längtan.
Till kärlek.
Igen.
Av Fredrik Reimarker 10 jun 2004 10:46 |
Författare:
Fredrik Reimarker
Publicerad: 10 jun 2004 10:46
Ingen faktatext angiven föreslå
Litteratur, &, Poesi, Litteratur & Poesi, andas, genom, vatten | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå