Hujedamig, så’nt käbbel!

Solen står redan högt på himlen, trots att det är tidigt på morgonen, men gräset i slänten under lindarna är fortfarande daggvått. Ahh...äntligen juni, tänker Kjell och tar en klunk öl ur burken och spanar bort mot parkens bortre ände i öster. Han petar till sin kamrat som slumrar på en oljerock intill. Rocken låg i en klädinsamlingssäck i ett olåst förråd på Hälsingegatan där Göran fick syn på den i förra veckan. Det var ett kap. Inte särskilt varm, men den står emot fukten bra. Han har öga för sånt där, Göran.

Själv har Kjell en uttjänt Henry Lloyd-jacka, mörkblå med röda detaljer och revär längs med ärmarna. De var vita en gång, nu är de smutsgrå. Plastreflexen på ena slaget är matt och sprucken och inte lika effektiv längre. Etiketten på ena ärmen med texten "Advanced Marine Technology" vittnar om att det här plagget står pall för det mesta på sjön. Kanske kunde man tänka sig något lämpligare en försommarmorgon i Vasaparken, men det var länge sedan Kjell kunde välja kläder efter behov.

Göran häver sig upp intill och ser sig yrvaket omkring.
- Jag slocknade visst.
- Ja, du snarkar som fan.
- Ja, dom säger det. Jag har aldrig hört det själv.
- Det är väl lika svårt som att spana in sin egen röv?
- Nä, man kan ta hjälp av tekniken. Filma ändalykten eller spela in snarket.

Göran ler åt sin finurlighet. Kjell suckar. Slutdiskuterat om den saken. I den del av parken som vetter mot Dalagatan står en liten folksamling. Kjell kisar, fan att man börjar se så illa. Göran har också upptäckt människorna som verkar ha samlats av någon speciell anledning.
- Vad är det där för kufar? Är det gökotta?
- Det är nog demonstranter.
- Tror du? Från PRO?

Kjell kan hålla med om att medelåldern verkar hög, det är hur som helst inga nattsuddande studentfirare på väg hem. Han minns artikeln i DN häromdan, om hur parken ska göras mer tillgänglig för allmänheten. Han har ingen adress dit tidningen kan skickas, men ibland smyger han in på Ritorno för att läsa och hålla sig ajour om lokala och världsliga händelser. Han får sitta där om han håller sig på sin kant. Han slipper köpa kaffe, men ibland, när det är kallt ute, blir han faktiskt bjuden på en kopp.
- De vill inte att man kapar ner träden.
- Vilka träd?
- Körsbärsträden. Man ska bygga en terrass där borta.
- En terrassjävel? Varför då? Förresten är det aplar, inga jävla körsbärsträd.

Kjell brukar inte reagera över Görans språkbruk, men nu tycker han att han är lite väl respektlös.
- De kallas Astrid Lindgrens körsbärsträd.
- Vaddå? För att käringen bodde intill och hade träden utanför fönstret?
- Ja, nåt sånt.
- Jaha. Och terrassen då? Ska den heta Astrid Lindgrens terrass?
- Japp.
- Jaha.

De sitter tysta en stund. De betraktar folksamlingen och hör ett svagt mummel. Det avbryts när en man tar kommandot och höjer rösten. De andra lyssnar. Någon håller upp en karta och mannen pekar och förklarar för de andra. Det är omöjligt för Göran och Kjell att höra vad som sägs. De blir mer och mer nyfikna. Göran säger:

- Du, vi kanske ska ta och bevaka våra intressen?
- Vad menar du?
- Så att de inte röjer bort "Kjell & Görans lummiga krypin"?

Sagt och gjort. De reser sig på stela ben och travar utan brådska bort mot klungan där det har börjat hetta till. En äldre dam i solglasögon och grått, yvigt hår är tämligen upprörd. Hennes röst är gäll och Kjell kommer att tänka på sin första fru. Vad hon hette minns han inte, men hur hennes röst lät har han inte lyckats förtränga. Tanten rullar ilsket på r:en.

- Ni rrrrör inte träden! Hör ni det!

Kjell misstänker att mannen som pekar på kartan och försöker lugna damen kommer från någon myndighet, kanske gatu- och fastighetskontoret. Mannens kinder blossar och glasögonen som han tillfälligt skjutit upp i pannan trillar ner på näsan. En annan man med barskt utseende tar till orda.

- Jag undrar vad Astrid hade sagt om hon sett träden sågas ner!
- "Skönt med lite utsikt", viskar Göran till Kjell.
- Ingen hade satt igång en motorsågsmassaker här medan hon satt där i sitt fönster - men NU går det!
- RING UT DET GAMLA - RING IN DET NYA!

Det blir tyst i folksamlingen och alla vänder sina blickar mot Göran som står med armarna höjda upp i luften och gör en perfekt imitation av Jarl Kulle. Kjell ler besvärat. Den barske mannen passar på att dra uppmärksamheten till sig igen och höjer rösten ännu några snäpp.

- Om någon har en himmel att titta ner ifrån så är det Astrid Lindgren och hon skulle gripas av helig vrede.

Göran är uppe i varv nu. Äntligen får han visa sin argumentationsteknik för fler än för Kjell. Här har han sin publik. Det kanske inte är så dumt med en terrass ändå, där han kan stå och recitera Fröding och Cornelis ljumma sommarkvällar.

- Om Astrid tittar ner från sin himmel är hon nog mer förvånad över hur många som fortfarande talar i hennes namn, som du nu gör, utan att ha en aning om vad hon egentligen tänkte och tyckte. Vad anser hon egentligen om att ha blivit en helig riksko? Hon kanske var en elak käring? Manipulativ? Snål?

Göran närmar sig långsamt barske mannen och den lilla skinntorra tanten i solglasögon medan han spänner ögonen i dem och spottar ur sig sina spekulationer. Två kvinnor backar undan, rynkar på näsorna och ser ut att vilja kalla på polis. Göran fortsätter, viftar med sina armar så att oljerockens skört fladdrar.

- Hon kanske vill vila i frid? Inte få nån jävla terrassjävel uppkallad efter sig?

En kvinna som ser ut att vara kollega med mannen från gatu- och fastighetskontoret piper till bakom Göran.

- Det här ska inte bli en minnesplats över Astrid...

Göran snurrar runt, reptilsnabbt och Kjell är rädd att det går lite för fort så att han ska få yrsel och vingla omkull. Göran är annars i verbal toppform.

- Så lilla fröken, varför döper ni den efter tanten då? Har ni bett henne om lov? Har ni direct connect med Astrid in heaven? Jag tycker det liknar varumärkesintrång, jag. Jag har ett bättre förslag. "Kjell & Görans Cosy Corner". Det skulle hedra oss och du ska få ett bra bud. Jag är inte knusslig.

Göran är gammal reklamare. Om han börjar använda termer som målgruppsanalys, nulägesbeskrivning och kommunikativ plattform är det fara på färde. Då ser han inte klart och diskussionen blir lätt onyanserad. Sedan brukar det inte dröja länge innan han citerar sin gamle vän Leon Nordin som gick med dambindor i kalsongerna för att på så vis lära känna produkten han skulle göra annonser för. Därefter kommer tårarna. Det scenariot vill Kjell för allt i världen slippa denna gång. Det är ännu tidigt på dagen, resten får inte bli förstörd. Han går fram och tar Göran vid armen och leder honom bort från folksamlingen, tillbaka till grässlänten under lindarna. Gräset på plätten där de nyss satt har inte hunnit resa sig. Göran slår sig ner och suckar.

- Det är väl fan att folk blir så engagerade över skitsaker?
- Ja, det har du rätt i. Ska vi krubba lite?
- Det är inte utan att det knorrar i magen. Har du några pengar?
- Ett par tjugor. Burger King vid Odenplan?
- Ja, för fan. "Grillat är godast"!

Fritt efter verkligheten.

Av Anna-Carin Collin 03 jun 2004 17:41