Drickfontäner och farbröder

En fiskmås dyker ner i ett stilla Mariebergsfjärden, fångar en mört som sprattlar i näbben, sätter sig på en segelbåts mast och äter förnöjt sin fångst. Solen skiner och kastar silverbitar på vågorna. En gammal man sitter på en parkbänk och slänger ner brödbitar till änder som slåss om brödbitarna. Unga mammor skjuter sina barnvagnar framför sig och pratar lyckligt med varandra om sina barn. Över allt detta blickar fiskmåsen där han sitter högst upp på masten.

Lite senare börjar en man sin vandring hemåt. Han njuter liksom de andra, av att sommaren är här. Jackan han tog med på morgonen bär han nonchalant slängt över axeln. På andra sidan av bron som går över till Lilla Essingen innan man kommer till DN-skrapan stannar han upp för han hör ett fågelpip som låter som ett rop på hjälp. Där lite under bron växer ett stort träd och i toppen på trädet, som är i jämnhöjd med brokanten sitter en fågelmamma och ser orolig ut, hoppar från gren till gren, pipande. Sedan hoppar hon ner till en öppning i trädet och det ser ut som om hon har ungar där nere. Mannen tröttnar på att vänta på att fågeln ska komma upp igen och börjar gå därifrån.

Fiskmåsen flyger till Norrmälarstrand och sätter sig där på en annan mast, där han nu har utblick över en brokig skara båtar, många husbåtar ser det ut som. Ett par kommer gående ifrån stadshuset. Hand i hand njuter de av värmen. Det är en av de där magiska dagarna som Stockholm upplever ibland när människor som möts på gatan ler lite mot varandra, när cyklisterna bromsar in när de blir trångt på trottoaren, när en man böjer sig ner och tar upp leksaken som ramlar ur barnvagnen istället för att säga ööööh och peka på leksaken som ligger vid hans fötter. En sån dag är det.

Det känner mannen som nu har kommit till mitten av den där bron som gör över Rålambshovsparken. Där stannar han och tittar ner på några flickor som tränar volleyboll. Inget nät är uppsatt. Men de spelade ändå. Shorts. Kom ihåg att han har ett par solglasögon i jackfickan och han sätter dem på sig, skönt. Ser coolt ut.

Fiskmåsen sträcker lite på sig där han sitter högt över stan, brer ut sina vingar och sakta lutar han sig framåt och... seglar iväg. Med några bestämda vingslag är han strax vid den där bron som går över Rålambshovsparken och sätter sig så att han har den bästa utsikten. Han ser en man längre bort som tittar ner på något i parken. Mannen börjar gå mot lyktstolpen och just då börjar måsen känna av fisken han åt tidigare. Det kanske var en självdöd rackare han fick tag på. Just när mannen befinner sig under lyktstolpen där måsen tronar, böjer en av volleybollflickorna sig ner för att plocka upp bollen. Hon gör det långsamt och mannnen stannar till, men bara för ett ögonblick, en millisekund stannar han till för att se bättre.

Om måsen bara känner av att det skulle vara skönt att lätta på trycket eller om han uppfattar en olämplig tanke hos mannen vet jag inte men i exakt rätt tid möts de båda, mannens flint och en vit sörja med nåt gult i mitten, en mört som passerat genom tarmsystemet släppt från fem meters höjd. Fiskmåsen flyger obekymrat vidare och gör någon fiskmåstjej med barn.

Den fridsama somardagen har i ett ögonblick förvandlats till helvetet på jorden. Hur in i alla glödhetars kan man bygga lyktstolpar så att fiskmåsar kan sitta och skita från dem? Månen kan man åka till men inte fixa detta problem. Han använder sig av jackan för att torka av sig det värsta. Letar efter en vattenfontän och en spegel så han kan torka av sig ordentligt. Med raska steg kommer han till Fridhemsplan och överallt vimlar det av snygga tjejer och alla verkar småskratta när de ser på honom. Spegel!. Va i... var finns det en spegel när man som mest behöver det. Begriper ingen att det är det som fattas i den här stan. Ingen vattenfontän, inga speglar, inga servetter. Ska man behöva köpa en Cokacola för att skölja av huvudet? Smårusar över St Eriksbron och hittar en pytteliten spegel i en affär som säljer underkläder för damer. Ser inget konstigt i spegeln, det mesta har åndå torkat och stelnat.
Vilket skitland, inte undra på att det går åt fanders. Borde emigrera till Australien.

Vad lär vi av detta?
1.Låt inte ditt goda humör bli förstört av en skit.
2.Vi vet nu varför farbröder har hattar på sig om sommaren.
3.Vikten av att förse stockholmarna med dricksfontäner.

Av Roland Katzler 02 jun 2004 11:49