Solskenshistoria

Erkan kommer ut till mig, där jag sitter bakom husknuten och njuter av solen på min lunchrast. Fiskmåsarna skränar ovanför våra huvuden och vi konstaterar lojt att vi lika gärna kunde befinna oss vid havet.

Erkan skakar fram en cigarett ur paketet och tänder den snabbt. Han drar ett bloss och ställer sig med ena handen på höften. Han ser ut som en mörk James Dean när solens skuggor får honom att se ut som en siluett och det får mig att skratta.

Han förstår inte vad jag skrattar åt, så han ler och säger: "Är inte världen fantastisk emellanåt?". Jag nickar och vi tittar på flygplanen som lyfter från Bromma borta vid horisonten. Vi är tysta. Erkan skvätter i väg sin cigarett med tummen och långfingret och jag bannar honom. Vi städade hela gården häromdagen, jag tänker inte göra om det.

Svetten lackar på min rygg och jag önskar att jag kunde ta av mig tröjan, men jag är rädd att svetten ska synas i mina armhålor och jag slår irriterat med handen.

Erkans fingrar är gula av nikotin och han har inte rakat sig på flera dagar. Han har snygga kläder på sig och jag funderar på om det är han eller hans fru som är så intresserad av kläder. Jag frågar honom om det. Han skrattar hjärtligt och slår ut med händerna. "Nej, vet du? Det är jag.", säger han och plockar bort osynliga hårstrån från sina axlar. Sedan skrattar han igen och säger att det inte spelar någon roll, men varför ska han inte klä sig snyggt? Han har ju pengar.

Han går in och jag suckar, lutar mig bakåt och blundar en stund. När jag tittar upp har en man slagit sig ned bredvid mig. Han har en Konsum-kasse i handen och den förefaller vara så när på tom. Jag tittar på klockan och reser mig upp. Jag borstar av mina byxor, rättar till dem, drar ner tröjan och ler frånvarande mot mannen som tittar upp. Jag går mot personalrummet för att lämna min kaffekopp och precis när jag ska gå runt hörnet vänder jag mig. Mannen känner efter i sina fickor, tar fram ett par glasögon som han sätter på sig. Han stoppar ner handen i den andra fickan, plockar upp ett glasögonfodral. Jag stannar till. Han lirkar fram sin mobiltelefon ur fodralet, stoppar tillbaka den och ur sin Konsum-kasse tar han upp en korsordstidning. Pennan sitter bakom örat. Han fattar pennan med vänster hand och börjar skriva.

Det är en fin dag idag.

Av Johanna Karlsson 25 maj 2004 14:05