Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

Tidsfrist

...mitt i en insektsvärm

Över ett gammaldags virkade sängöverkast
ligger en kvarglömd inglasat fotografi med lånat drag av främlingars profiler.
På baksidan av det gulnade fotografiet står skrivet med osynligt bläck, händelser
av objudna gäster som levde i exil.

Asylsökare klampade in i ditt liv
och tvang dig göra det omöjliga valet
som nästlat sig in i varandras armar.
Ansikte som påminner om våra förfäder
passerade utan att efterlämna några äkta identitetshandlingar.

Du skulle behövas plåstras om med pessimistens svärta
innan du suddas ut i födslovåndor.
Termometerns kvicksilver är nollställd för att spränga gränserna
och på så sätt förgripa sig på skygga fripassagerares känslor,
även om dubbla haspen är på för att hålla obehöriga på avstånd.

Främlingar, utbrända av livets skuggor, fortfarande vilsna som flyktningar,
flyttade in i ditt liv och ingen av dem kunde ta ett enda steg tillbaka
utan att förlora deras sista halmstrå av hopp.

De, som inte bara var på tillfällig visit,
tvang till sig bostad utan permanenttillstånd i dig.
De som utnyttjades och förevigades av världssamfundets ögon
förstod att något gått sönder inom dig när du tvingades bära deras bördor inne i din enda människa.

"Du står lätt framåtböjd mitt i en insektsvärm
och fäster blicken på marken för att leta efter spår.
Du gräver i den svarta myllan med bara händer,
vinden möter dig och sliter i spindelnäten i ditt hår.

Någonstans i skogen letar du efter blodstänkta spår
som ska leda dig till de främlingar som tog din tillit.
I dina ögon finns en sorg för det liv de levt
och skräck för allt det du själv varit med om.

Trots att det var länge sedan de försvann in i ditt rum,
letar du med gåtfull tystnad efter dörren som var ingången till tillitens ljusa rum.
Ett kvardröjande eko av krafsande fingrar
ekar i mjuka viskningar mellan träden:
"Den tillit du söker, kommer aldrig att låta sig fångas igen."

Med varsamma händer, bara för att påminna mig om att du finns
skriver de döende boklövens grenar ett långsamt farväl till det oavslutade livet:
"Det perfekta mordet begås om du börjar leva om på nytt, utan att upplåna ditt eget liv.
2002-11-24