Gud och Snoppen!

Den 27:e mars stod det att läsa på TT om en illa omskuret pojke i Malmö. Socialstyrelsen bedömer att pojken, knappt ett år gammal, har "genomgått en tortyrliknande behandling" av en så kallad dansk läkare.

I de fall när det går riktigt illa för de små pojkarna, blir sjukvården inblandad för att rycka in och sanera skadorna så långt det går. Men vad händer med alla de små barnen som turlig nog slipper infektioner men blir skadade på ett eller annat sätt av själva ingreppet och får leva med det resten av sitt liv som en "normal" kroppsutveckling. Vad händer med smärtorna och kränkningen som den offentliga, lagliga fysiska och psykiska tortyren utsätter dessa små pojkar för?

Barn och kvinnor är alltid de första offren när urgamla traditioner bevaras. Det som kallas för kultur, är oftast bojor för de mest utsatta i gruppen. Människors levnadssätt är beroende av den tid man lever i; de ekonomiska förhållandena som råder och människornas plats eller position där; de sociala förhållandena som omger medlemmarna i gruppen och deras del i ordningen där. Det finns många religiösa eller traditionella seder och bruk som överlever de sociala och kulturella förändringarna i samhället. Detta för att makten eller den nya ordningen samtycker till dessa seders bevarande eller ser på dem med blida ögon.

En av dessa grymma seder som praktiseras i många länder och även här i Sverige är omskärelse av flickor och pojkar. Som tur är, har omskärelse av flickor förbjudits sedan några år tillbaka i de flesta europeiska länderna. Men för pojkarnas del är lagen ingen räddare i nöden utan själv medbrottslig.

Detta grymma ingrepp har sina rötter i ett urgammalt religiöst påbud inom islam och judendomen. Ingreppet innebär att man skär bort förhuden över ollonet. Inom judendomen görs ingreppet när barnet är nyfött, medan islam tillråder ingreppet när pojken är äldre. I Sverige står lagen sedan 2001 helt och hållet på religionens och denna seds sida mot de försvarslösa små pojkarna. Det innebär att detta grymma ingrepp även i fortsättningen får genomföras på intet ont anande små pojkar. Det som lagstiftarna struntat fullständigt i, är det lilla försvarslösa barnet. Barnet är en individ, en människa som har rätt till sin kropp och sin välbefinnande. Ingen har rätt att åsamka barn eller vuxna fysisk eller psykisk lidande. Detta gäller i större grad barn eftersom barn inte kan försvara sig mot vuxna.

Barnen är ingens ägodel, vare sig föräldrars eller någon institutions. Föräldrar eller vårdnadshavare är i själva verket ställföreträdande för det samhälleliga ansvaret som åligger hela det mänskliga kollektivet. De mänskliga rättigheterna måste också gälla barn oavkortat.

Till försvar för bevarandet av detta ingrepp hänvisar man till religionsfrihet och respekten för olika kulturer. Här finns ett stort missförstånd. Religionsfrihet innebär inte att samhället ska acceptera religionens seder och bruk eller värderingar. Det mesta av de mänskliga och demokratiska fri- och rättigheterna som är lagstadgade har tillkommit i direkt opposition mot religionen. Jämlikhet mellan kvinnor och män, rätten att inte tro på några gudar, yttrandefrihet, förbud mot aga etc strider mot alla de stora religionernas världssyn. Stening till döds, halshuggning av homosexuella, kvinnoomskärelse, kapning av händer, månggifte, obligatorisk slöja… är religiösa påbud. Ska vi införa dessa regler i Sverige för religionsfrihetens eller respekt för andra kulturers skull?! Givetvis vill religiösa grupperingar att dessa påbud ska respekteras och att lagstiftningen görs om enligt just dessa värderingar, precis som det är i Iran, Afghanistan eller så som den kristna högern vill införa i sina länder, starkast i USA.

Religionsfrihet betyder att vuxna människor har rätt att tillhöra vilken religion som helst, att de vuxna får utföra sina religiösa seder och bruk så länge de inte inskränker andra individers rättigheter eller inte strider mot de lagstadgade förordningarna. Omskärelse är ett ingrepp på en annan människas kropp utan hans medgivande. I små barns fall kan man aldrig prata om något "medgivande" eftersom barnen per definition saknar både den intellektuella och fysiska och psykiska förmågan att besluta om sådana saker. De är inte tillräcklig vuxna för det ansvaret, eftersom de är barn, och det är pojkbebisar upp och till 6 år det handlar om!

Pojkomskärelse borde förbjudas precis som kvinnoomskärelse. När pojkarna är vuxna kan de bestämma om de vill erbjuda en del av sin kropp till några gudar eller inte. Som vuxen kan de avgöra själva om de ska gå i föräldrarnas fotspår eller välja en helt annan väg. Varken kultur eller religion är i sig värda någon respekt. Det är individen och dennes rätt till det fria valet respekten gäller. Den troende har självklart respekt för sin tro. Bärare av alla kulturer tycker av förklarliga skäl att deras kultur är värd all respekt. Andra samhällsmedlemmar har lika mycket rätt att tycka tvärtom eller hur de än vill om religioner eller andra kulturella fenomen. Jag respekterar en muslims eller kristens rätt till sin tro, även om den tron enligt min egen uppfattning är rena vidskepelsen, samtidigt som jag har all rätt att kritisera och bilda opinion mot den troendes religion eller dennes religiösa uppfattningar.

För försvaret av barns rättigheter som en individ, för barns rätt att slippa stå till tjänst för de vuxnas gudar, för barns rätt att inte bli berövad sina kroppsdelar, för rätten att inte bli misshandlad eller utsättas för lidande, bör Sverige stoppa denna grymma behandling av pojkar. Låt barnen växa och bestämma över sin penis!



Soleyman Ghasemiani
Socionom, poet, Ordf. för Barnen Först.
soleyman_ghyahoo.se

Av Soleyman Ghasemiani 18 apr 2004 10:31