Den rationella ondskan?

Auschwitz är inget irrationellt misstag eller en olyckshändelse utan ett resultat av individuella människors rationella tänkande. Det som däremot är oförklarligt är förekomsten av godhet.

Orden är hämtade från boken "Mannen utan öde" skriven av förra årets nobelpristagare Imre Kertesz. Av någon anledning etsar sig denna slutledning fast likt en tankens sugkopp i medvetandet. Godheten är det oförklarliga, ondskan det rationella. Men är inte varje ofött barn ett blankt ark?

Jag tänker på Imre Kertesz ord när jag läser morgontidningen. Det är nästan exakt tio år sedan det hutuledda folkmordet i Rwanda krävde en halv miljon dödsoffer. 7 april uppmärksammas detta som en officiell minnesdag världen över. Under april månad 1994 slaktades, mördades, våldtogs och brändes människor ihjäl. Män, kvinnor och barn. Vanliga människor "helt vanliga män" kunde slå ihjäl sin granne eller hugga av kroppsdelar på spädbarn. Avskyvärt, ja. Rationellt, absolut.

Folkmordet i Rwanda var, liksom Förintelsen och andra förföljelser i historien, ett resultat av månaders förberedelser och noggrann planering. Myten om människor som löper amok och slår urskiljningslöst och oplanerat är inget annat än en myt. I nazityskland var det en pågående indoktrineringsprocess med nationalistiska, antisemitiska och socialdarwinistiska inslag. I Rwanda fanns det liknande principer. Vi mot dem. Avhumanisera offren så går det lättare att slå ihjäl dem. De andra, de onda, ohyran, kackelackorna, kommunismens förrädare och samhällets fiender måste rensas ut. Vi, den rena rasen, med den rätta politiska åsikten, herrefolket ska ärva jorden.

Jag såg nyligen en bild på pedantiskt ordnade ändlösa rader med dödskallar från folkmordet i Kambodja. Kliniskt vita med tomma ögonhålor. De var en gång människor som föll offer för Röda khmerernas utrotning. Den kategoriserade samlingen, de prydligt ordnade raderna av skelettdelar skrämde mest. För den var i total avsaknad av mänsklighet. Det finns många olika mekanismer som samverkar och utlöser ett folkmord, det är viktigt att kartlägga dessa i tid och ingripa innan det är för sent. Men hur fungerar det mänskliga kugghjulet?

Godheten är det oförklarliga i en värld av ondska lyder Kertesz pessimistiska slutledning. Men är det hela bilden? Vad får barn att mörda barn? Är de onda? Vad får män det rör sig mest om män att tvinga andra män att gräva sina egna gravar, klättra ner i dem och invänta massavrättningen? Det vore antagligen betydligt mindre komplicerat om världen var svartvit och uppdelad i ont och gott. Men världen består av många färger, många kulörer som sammansmälta blir en grå zon.

Jag hörde en gång en definition av ondska; "ondska är den totala avsaknaden av empati". Oförmåga att känna med och för andra levande varelser. Häri ligger nyckeln till problemet. Ondska är avsaknad av empati. Godhet förmåga att känna empati. Förmodligen med en varierande skala däremellan. Med denna definition får Kertesz ord en ny mening och blir förtröstansfulla och ljusa. Varje människa är kapabel till att göra ont, men också till oändligt mycket gott. Vi har alla en grå zon inom oss, sedan är det upp till oss att själva bestämma.

Av Ninna Bengtsson 10 apr 2004 13:08