Gorillan gick åt höger del 2

blev en enda stor röra men inte gjorde det mig något. Själv satt jag och spelade minigolf på lektionen i mot Liam en i mitt rockband som enligt mig skulle ta över världen inom en snar framtid. Att bara sitta där och vagt höra grava påhopp och en riktigt ilsken lärarinna gjorde hela min dag räddad och om det inte var för den där läskiga tjocka tjejen som satt och stirrade på mig som om jag var en riktigt god pizza hade det nog varit en av de bästa stunderna i mitt liv. Inte dåligt då jag satt på en av skolans stolar som garanterat skulle ge en normal person ryggskador inom en kvart. På lunchen skedde det något egendomligt, jag fick en känsla av att jag befann mig mitt i en Amerikansk tonårsfilm och att jag var den ofrivilliga hjälten. På ett sett stämde det då det i min klass fanns alla sorters människor som skulle kunna platsa in i en sådan film både riktigt söta tjejer som man bara fick se men inte röra, biffiga killar som man inte ville möte en mörk kväll på en toalett med dens flickvän runt halsen och den läskiga personen som sitter för sig själv och rycker i ett hörn som till slut antagligen skjuter alla på avslutningen för allt förtryckt hat han/hon gått runt och förträngt i tre år.

För att bevisa motsatsen spelade jag fotbollen kvart innan jag gick in i den något barackliknande bygganden där vi åt mat, eller tja i alla fall det vi åt som de kallade för mat. I min ficka befinner sig ett ständigt irritationsmoment och nej, jag har inte könssjukdomar utan det handlar om mina mopednycklar för på denna knippa finns även min skåpnyckel och en gosedjursgroda som jag fått av en speciell person, varm om hjärtat. Men nu är det så att en nästan likadan groda befinner sig på nyckeln man använder för att få mat om man glömt sitt kort. Vet inte hur många gånger kökspersonalen tagit tag i mig för att strypa mig till döds innan de förstått att denna groda tillhör min moped. Den här gången ringlar sig kön lång och ingen ifrån personalen får för sig att stoppa mig. Lägger på några bitar korv som vi nu fått tre dagar i rad, den börjar bli lite grön om kanten nu. Sätter mig ner på en riktigt sadistisk stol som säkert aldrig blivit godkänd om inte chefen för bolaget som tillverkat stolen är en riktigt elak man med storhetsvansinne. I allfall slår jag mig ner brevid Hektor. Hektor är en kille som vänder sina åsikter lika snabbt som vinden byter riktning men den här gången har han åtminstone bestämt sig för att tycka om bandet jag spelar i.

H: "Fan ska ni inte släppa någon ny låt? Börjar tröttna på den gamla saken till musik."
R: "Alltså våran trummis är en riktigt läskig typ så jag vet inte om vi vågar gå förbi och hämta våra saker men vi ska försöka!"
H: "Öh ok he he jag måste lätt bli eran manager! Ni är ju skitbra.
R: "Tack! Kul att du tycker om oss jag menar vi är bara ett gäng luffare men vi försöker i alla fall.

Ännu ett otroligt nervöst skratt senare...
H: "Vi måste ta och säga hej på den gamla skolan snart hörru jag menar slå lite på Sergej och så."

Sergej var våran sköna lärare i naturämnena och han var en riktigt liten galning som titt som tätt lyckades tända eld på diverse föremål eller få syror på fingrarna. Han tog väl hand om oss igenom grundskolan och vi förde några härliga dialoger om det fanns några bra band förutom Iron Maiden och Manowar. Iron Maiden var ett av 80-talets största band och Manowar är ett par läskiga spännisar som drar på låtar om att lemlästa människor på slagfält och annat smått och gott.

"Absolut", svarar jag samtidigt som en hel drös av kompisar slår sig ner på platserna runt
om kring oss. Nu får Hektor ännu ett slag av hans dubbla personlighet och börjar genast kritisera bandet.
H: "Ryan, för fan he he dags att skärpa sig du kan ju inte sjunga och ditt band suger."

Liam som just med en extrem portion mod lyckats tugga i sig en hel bit korv snäpper till som en ilsken bäver.
L: "Akta dig så jag inte kör upp en elgitarr i stjärten på dig, det är nog det inte det mest bekväma viset att förlora oskulden på, ha ha."
H: "Wow he he ta det lugnt jag menar ni suger ju."

Leif en annan klasskamrat får ryck och slår till Hektor på deltamuskeln, något som vi kallar "kötta" och Hektor flyr sin väg. Det där med att kötta varandra med nervslag är något som sker regelbundet, dock inte som någon slags bestraffning typ som i Ondskan utan både för hämnd och skojs skull. Själv har jag och Leif köttat varandra så pass mycket att jag ibland får nervryckningar i fingrarna och då passar Leif på att kalla mig för parkinsonbarn. Detta resulterar bara i ännu mer köttning och den onda cirkeln är sluten.

Efter den tveksamt mättande lunchen är det dags för gymnastik. Lite ond och sadistisk som jag är kunde jag inte sluta skratta när Liam lyckades springa rakt i en plint och slå sig halvt medvetslös efter denna otroligt givande lektion slutar vi för dagen.

Vi trotsar den iskalla vinden i väntan på bussen bara för att få red på att ens onde bror tagit ens busskort i samma sekund som bussen anländer. Efter en halvtimmes svärande bestämmer jag mig för att springa hem innan mina genitalier fryser till is och trillar av.

Väl hemma ringer jag ner min stackars kompis Magnus och tvingar honom till att följa med på lite godisköpande. Med tanke på att den närmaste livsmedelsaffären är en så kallad superstore med "otroligt låga priser" är det en oas för gamla människor med rabattkuponger. Tack vare detta kan köerna till kassan ringla sig milslånga, okej kanske inte mil men ändå så långt att man befinner sig i den extremt upplysta fruktavdelningen. Bortsett ifrån frukter finns det även lite småläskiga mekaniska djur som ska verka gulliga och på något oförklarligt sett få oss att köpa fler frukter. Om det nu är så att man föds på nytt så skulle jag satsa på att bli ett sådant djur, helst en sådan där orange orangutang. Jag menar med ett ständigt fräscht förråd av bananer och egenskapen att skrämma skiten ur stackars småbarn är en egenskap som verkligen lockar.

Efter en lång tids köande får man betala sitt lågprisgodis till en man som verkar vara en exakt kopia eller rent av Alec Baldwin skådespelare som en gång i tiden var superhet i branschen och gift med Kim Basinger men nu ägnar han sig istället åt tvivelaktiga filmprojekt och att vara tjock och avdankad men sannolikheten att Alec över huvudtaget behöver knega extra på superstore är nog för liten att ens uträknas. På vägen hem till Magnus lyckas man tappa byxorna och visa sina stylade kalsonger med jordgubbar på. Väl hemma hos Magnus äter man glass och bättrar på sina chanser att få diabetes betydligt men om man inte vågar njuta av livet kan man lika gärna låsa in sig på sitt rum och lyssna sönder Peter Jöbacks julskiva samtidigt som man deklarerar för framtida barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Gärna mitt i sommarn då det är som varmast i vattnet och flickorna sötast.

Av Car Axel Stabell Jebsen 14 mar 2004 19:50