Helfalsk kritik av rättsväsendet

Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet går till hård attack mot polisen och rättsväsendet vad gäller behandlingen av sexualbrott i artikeln "Helfalsk polisstatistik om våldtäkter" på DN Debatt 10/3-04.

Länk: dn.se

Diesen skriver saker som:

"Polis och åklagare utgår från att de allra flesta anmälningarna är falska"

"I spektret mellan dessa båda varianter finns nedläggningar som grundas på att polisen anser att kvinnan brister i trovärdighet eller inte anses skyddsvärd och alltså tillhör kategorin som får skylla sig själv."

Detta är väldigt hårda anklagelser. Men hur sann är Diesens artikel egentligen? Jag själv hittade snabbt ett antal detaljer som visar på att Diesen med flit försöker få artikeln att låta värre. Han har avsiktligt försökt vilseleda oss till att bli uppröra på ett antal punkter.

Vi kan börja med påståendet ovan, om offrets så kallade skyddsvärde. Diesen påstår att skyddsvärdet spelar roll. Men senare skriver han:

"Nu tyder våra undersökningar på att det inte längre sker någon diskriminering, ingen ovidkommande hänsyn till allmän skyddsvärdhet."

Detta står i nästan rak motsats till det han skrev tidigare och punkterar fullständigt hans påstående om att polisen anser att kvinnan i vissa fall får skylla sig själv.

Tittar man ytterligare hittar man följande:

"Utgångspunkten tycks vara att anmälan är falsk..."

"I vart fall tycks man anse det omöjligt att bevisa våldtäkt i rena ord-mot-ordsituationer."

"Vad som tycks ha gått obemärkt förbi..."

"...våra poliser och åklagare tycks inte ha hängt med utan är kvar på medeltiden".

Detta står i kontrast till det han sade tidigare. Tidigt i artikeln kommer han med starka påståenden. Han säger saker med betydelsen "Så här är det. Så här anser de". Men här är tonen helt plötsligt mycket mjukare. Nu är det inte frågan om hårt kallt faktum, utan hans egna personliga tyckande. Han vet alltså inte om polisen och åklagarna verkligen resonerade på det här viset, utan det är Diesen själv som tycker att det nog är på det viset.

Diesen påstår detta om kriminalstatistik:

"Den allvarligaste bristen i kriminalstatistiken är att brott betecknas som uppklarade trots att motsatsen är fallet."

Jag går till Brottsförebyggande Rådets hemsida BRÅ är de som har ansvaret för brottsstatistiken i det här landet. Där förklaras klart och tydligt vad termen "Uppklarat brott" betyder. Läs själva:

Länk: bra.se

BRÅ har på intet sätt försökt få det att framstå som att ett "Uppklarat brott" är det samma som att en person fällts för brottet. Åtal och fällningar presenteras under rubriken "Personer lagförda för brott":

Länk: bra.se

Eftersom jag förutsätter att professor Diesen är fullt kapabel att läsa brottsstatistik och ta reda vad de olika termerna betyder så framstår det för mig som uppenbart att han på det här viset kryddat artikeln i ett försök att göra läsaren mer upprörd och därmed få sympati för det han skriver. Han vill få det att framstå som att polis och åklagare vilseleder med statistiken. Men på BRÅs hemsida står det i klartext vad de olika termerna betyder. Alltså finns det ingen vilseledning och det är istället Diesen som vilseleder oss.

Diesen skriver:

"I vart fall tycks man anse det omöjligt att bevisa våldtäkt i rena ord-mot-ordsituationer. Vad som tycks ha gått obemärkt förbi är att gällande rätt inte kräver ett fysiskt övervåld för att det ska föreligga en våldtäkt ... ett nej är ett nej."

Vad som tycks ha gått professor Diesen förbi är att gällande rätt faktiskt kräver bevis för detta också, om man skall skicka någon i fängelse vill säga. I en ren ord-mot-ord situation, hur hade Diesen tänkt sig att han skall lyckas bevisa att brottsoffret sade nej? "Oskyldig tills motsatsen bevisats" gäller.

Diesen han vet mycket väl att rättsväsendet inte har något val om ord står mot ord och bevis saknas. Vi skickar inte folk i fängelse bara för att någon säger det. Trots detta anklagar han rättsväsendet för att vara medeltida bara för att de uppräthåller denna grundläggande rättssäkerhetsprincip. Återigen har alltså Diesen försökt göra oss uppröra över en sak som inte förtjänar det. Återigen vilselder han oss.

Diesen skriver att åtal har störst chans att väckas om:

"...kvinnan anmäler direkt, har fysiska skador och trasiga kläder, inte varit berusad, har en viss social status, framstår som trovärdig och dessutom gråter under det första förhöret...".

Detta är inte konstigt. Fysiska skador har extremt högt bevisvärde i rättsväsendet. Samma sak gäller misshandel. Finns det dokumenterade skador så blir utredningen väldigt mycket lättare och chansen att kunna åtala - och fälla - någon ökar markant. Dessutom ökas de rent praktiskt möjligheterna att kunna lyckas utreda ett brott ju snabbare man kommer igång med utredningen. Men ju längre tiden går, desto fler bevis förstörs. När Diesen skriver...

"I 10 procent av fallen görs ingen utredning alls, man avskriver ärendet direkt efter anmälan, vanligen av det skälet att det gått flera månader sedan den påstådda våldtäkten skedde."

...så är detta inte det minsta konstigt, därför efter flera månader finns det inga bevis kvar. Även detta vet Diesen om. Han är fullständigt medveten om att en brottsutredning har mycket små chanser att få fram bevis som håller i domstol om brottet är flera månader gammalt. Och speciellt ett sådant här brott där bevisen blir gamla på bara några dagar. Trots att han är medveten om detta använder han det i artikeln för att ge extra krydda.

Vidare skriver Diesen:

" I Stockholms city anmäldes 67 våldtäkter under 2001, men endast tre fall ledde till åtal."

"Under perioden 1999-2002 anmäldes 125 våldtäkter, men endast sju fall ledde till åtal."

Med detta vill Diesen påvisa sina påståenden om polisens nonchalans och förakt mot brottsoffren. Och vid första anbick verkar det uppenbart att den låga åtalsprocenten måste bero på det han säger tidigare.

Men så enkelt är det inte. Det finns betydligt fler anledningar till att brott inte leder till åtal än nonchalans. Sexualbrottens natur är sådana att bevis är väldigt svårt att få fram. Enligt Diesens resonerande skulle den ännu lägre åtalsprocenten för bilstölder, bilinbrott och cykelstölder mindre än 1 för alla dessa alltså bero på att Polisen tycker att den bestulne får skylla sig själv. Men så är inte fallet utan det beror på att brotten är extremt svårt att utreda eftersom bevis allt som oftast saknas. Tänk dig själv... din cykel är bara borta en dag. Vad finns det då för bevis att inhämta?

Samma sak gäller sexualbrott, speciellt i ord-mot-ord situationer. Sexualbrott är sådana till naturen. Det kan skilja så lite som ordet "Nej" mellan ett helt vanligt samlag och ett grovt sexuellt utnyttjande. Hur hade Diesen tänkt sig att polisen bevismässigt skall kunna skilja på dessa två? Även detta vet Diesen om. Om han inte vore medveten om att brottets natur har en stark inverkan på bevisläget och därmed också på möjligheterna att ta brottet till domstol så vore han inte professor. Ändå försöker han - ännu en gång - att göra oss upprörda.

---

Professor Christian Diesen har skrivit en artikel där han försöker provocera fram en stark känslomässig reaktion. Men han gör det genom att säga emot sig själv, förvanska fakta, skapa upprördhet över saker som inte förtjänar det och skriva ovidkommande tjafs som att jämföra nuläget med medeltiden. När professorn behagar komma med en saklig och oförvanskad artikel kan jag tänka mig att ta åt mig det han skriver. Tills dess betraktar jag detta med stor skepsis.

Av Michael Karnerfors 10 mar 2004 10:58