En ljus dag

Du kände min röst dallra
och lät mig skvallra
om sorg jag bär inuti

Kunde inte stoppa tårar
men ändå rädd att jag sårar
människan du visades vara

Jag blev flickan lilla
som plötsligt fick vila
i din tröst som i moderkakan

Kanske inte du vet
jag känner tacksamhet
till människan du visades vara

- - -

Vi älskade med våra
Nakna kroppar

Vi har barn och äktenskap
Mikron och människokrets

För länge sen
Började vi avklädda
Våra innersta inne

Och njuta
Och gräla
Och skämmas
Och gnälla

Och det är menat att dela


LÅT MIG SÄGA

Rör inte min kropp...
Inte nu. Inte nånsin.

Låt oss bara vara...
Låt oss bara förbli.

Uppskatta fantasins makt...
Låt den vara.
Låt den bara förbli.

Jag går ingenstans...
Låt mig stanna.
Låt mig bara förbli.

Av Dunja Begovic 24 feb 2004 16:13