Ordspann

De bankar på insidan av hjärnan och vill ut
Rör mig i en gråvärld av ord medan
städerskan kommer och torkar handtagen. Hon
är en vardagsmänniska från vardagslivet, ler och skämtar medan jag kämpar mig till verkligheten genom frasande vassruggiga ordkråkor. Dras till orden som vampyren dras till blod och vem har bestämt att
de ska ut förresten? De är ändå jämt därunder huden och blir med tiden senilrostiga, torra knastrande utan spänst som papegojor krampaktigt flaxande sina förtvinade vingmuskler i alltför trånga burar.

Snön som fårull i isvatten, molnen jämngrå, under klädbylten i flera lager pulserar längtorna där de vacklar fram i spåren efter alla föregångare. Så många som vill ha något att säga men inte kan. Vet inte att vi bor i den bästa av världar med det renaste vattnet att spilla i sig och över sig litervis. Och ett halvt kilo frukt dagligen helst från The Island In the Sun. Allt för att undvika ohälsa, förstoppning och stagnation i sällskapslivet som är så viktigt.

Vem är avundsjuk på vem? Varenda jävel sneglar och jämför sig. Hyckleri och smicker är glasyren som med tiden hårdnar för att bakverket ska stå sig,

Kylan kryper upp för benen och händerna kallnar. Jag värmer mig i en guldring smalare än hög. Nött av den som burit den i sexti år och nu syns inte texten inuti mer så hopklämd är den under år och liv.

De är alldeles utan ordning och innehåll, substansvärde och undermening, orden numera. De saknar livserfarenhet, tankemöda och segersötma och ödmjuk aktning för sitt eget värde. Det har gått inflation i ordens mening.

Globalisering och medier gör att orden som förut i lugn och ro under många år i en begränsad tillvaro fick utveckla sin finaste karaktär, sina nyanser, nu sprids för tidigt och blir rot- och hemlösa. Precis som vi själva. Därför kastar vi ut våra ord i etern för att en liten stund få känna oss som om vi mött Förlossaren för våra andliga och existensiella våndor över att inte få respons för våra ord. Mot betalning söker vi respons och i kanten av lyckan över att få den lurar alltmer anorektiska, anemiska och vilsna ord som söker sin betydelse oförenat med verkligheten.

Ord, bliv vid din hemtrakt och förhäv dig inte på det att det ska gå dig väl och pundet blir förvaltat till kommande släkter. Det är inom din egen krets ditt värde består.

Ty i änden är också ordet.

Av Solveig Sjöskog 21 feb 2004 21:55