Del ett, En gång

EN GÅNG LEKTE?

NEJ!

VAR VI FRIHETSKÄMPAR DEL ett av tre





En vanlig vårvarm Junidag.


I en shoppingvagn, täckt av blå- och gulmålade träälgar i miniatyr, sovernier, smugglar de ut han.



Elefanten, ja.


Mumlar vi bara på tyska ska det nog gå vägen, tror Denandre.


Ja, va fan, tycker Poeten, skjuter shoppingvagnen fram mot grindarna, friheten, kryssar, genom skiten, horden av,


turister,

feta tyskar,

finnar

och

blemmor,

vårtor,

eksem,

skrubb-

och

skavsår,

gotlänningar,

barnfamiljer,

homosexuella,

daglediga,

tjacknackar,

ficktjuvar,

halvkriminella,

utstötta,

skådespelare,

flanörer,

fettichister,

fot

och

anklar,

fan,

estradörer,

rockstjärnor,

Henrik Berggren -

och

Jocke Bergkopior,

spioner,

agenter,

från Säpo,

GRU,

FBI,

CIA

och

Viktväktarna,

ja,

det får bära eller brista, antagligen brista, ja fan.

Ja, men sånt är livet, säger Fatalisten, sparkar en kotte, en tallkotte, på grusgången framför sig, rycker på axlarna,

skyndar vidare i täten,

rycker på axlarna,

sparkar kotten,

rycker på axlarna,

ut genom grindarna.



Ja!

Det bar!

De klarade det!

Fan!

Han var fri!

Elefanten

Nu var han fri.

Ja.

Nu var han fri.






De skyndar iväg,

vidare i texten,

i sina stora brallor,

alla tre,

lämnar första stycket i bakgrunden,

tar vägen över Torshälla,

ja,

av strategiska,

taktiska,

anledningar,

skäl,

jag inte tänker gå in på närmare,

nu,

här,

nej,

tar de vägen förbi Torshälla,

slår en lov över Snäckberget,

hälsar på lilla farmor,

pussar på kinden,

kramas och ser till att allt står rätt till,

vinkar adjö,

ja man vet aldrig,

nej,

vi kanske ses snart igen,

imorgon,

är det Söndag,

ja,

eller aldrig mer,

nej,

fan.




De,

skyndar iväg,

hals över huvud,

huller om buller,

snubblar,

lämnar staden åt väster,

i sina stora brallor,

alla tre,

skyndar förbi,

gravfältet,

golfbanan

och ner på motorvägen norrut,

över bron,

Kvicksund,

med inspektörerna vilt viftande i släptåg,


Maskineriets inspektörer, agenter, upprättar vägspärrar, försöker hindra deras framfart,

ja,

Vilt applåderandes, påhejade, av traktens samlade ostätare,

fan,

men de

duckar

under

lagens långa arm,

Doktorns tentakler,

trevar efter poeterna,

genom Kvicksund,

förbi stora överklassvillor,

med frånvarande föräldrar,

tjänsteresor,

hit och dit,

fram och tillbaka

till


Långtbortsomfan,


överfulla spritskåp,

stora motorbåtar,

lyxåk,

läckra sommarprinsessor,

lyxåk,

i tunna nattlinnen, med, inte nu, nej, men sen, ja då ligger den där, Poetens diktsamling, på nattduksbordet, ja, de stannar en stund, en sommar, inte mer, nej, det fanns inte tid, de hade viktigare saker för sig, ja, han måste i säkerhet, de rivstartar vidare, förbi,

Mellansundet,

Kråkslottet,

Borgåsund,

Ludwigsmusik,

Strömsholm,

hästarna,

sjukhuset,

den snygga,

fagra veterinären

var äldre än han, ja, men prylarna var på plats, ja,

och så tillbaka igen,

förbi Mellansundet,

ja ni vet,

över bron,

köper sockervadd,

vänder, igen,

vid karusellen,

föreställer

en mask kryper genom ett gigantiskt grönt äpple,

och tillbaka igen,

över bron,

förbi Mellansundet,

Ludwigsmusik,

Strömsholm,

slottet,

museet,

Jazzmuseet

killen i kassen, nej, kassan,

ser ut som Povel Ramel, ja,

men det är det inte, nej, fan,

lyssnar på,

Jon Spencer Blues Explosion,

den där vita,

den där Beck rappar på en låt över telefon från Australien, ja.

Basisten,

snurrar sin ståbas.

Trummisen,

misshandlar trummorna.

Dub Narcotic kryddar med

trasiga beats,

coola flöjtriff,

en halvminut för långa,

ja,

men skit samma.

Jon ylar,

som ett blekt snöre,

eller,

en topps,

fast mörkklädd,

i

tajta jeans,

med stor kalufs,






Jon ylar,

tuggar på mikrofonen,

som om

det var en glass

eller

en kuk

och han var bög.



Jon ylar,





YOUR GIRLFRIEND,



Ståbasen snurrar,



Jon ylar,



STILL LOVES ME!







Ståbasen snurrar,

trummorna går sönder,

Fan.

Jon ylar,

så att marken skakar,

körtjejerna bönar efter mer,



CAN WE DO IT AGAIN?




Och så igen, en gång till,




CAN WE DO IT AGAIN?




Jon svarar,


GIRL LETT ME TOUCH YOU

LIKE THE DOCTOR

Eller nej, fan, det är ju en annan skiva, en annan artist, Kool Kieth, Dr Octagon, ja, fan,

skit samma.

Jon ylar,

hästarna,

gnäggar,

dansar finsk tango, i baktakt.

Det låter bra, ja,

de

ler,

har inte tid,

nej,

skyndar vidare,

över ån,




- Du? Helnykterister? Säger Denandre, plötsligt, bara så där.

Ja, vadå? Som han? Säger Poeten, pekar på fatalisten släntrar i släptåg, i kölvattnet och Poeten kämpar vidare med shoppingvagnen framför sig och Denandre sittandes ovanpå.

- Ja, eller nej.

De skyndar vidare på den smala vägen, genom skogen.

De skyndar.

Poeten kämpar med shoppingvagnen.

Denandre sitter på berget av blå- och gulmålade svenska träälgar, sovernier, som döljer den lilla elefanten, gömmer sig under, ihopkurad i shoppingvagnen.

Fatalisten släntrar oengagerat på efterkälken, i kölvattnet, på släptåg.


- Helnykterister?

Ja?

- Finns det halvnykterister?

Va?

- Ja, antingen är man eller så är man inte? Fan.

Jo.

- Precis.

Fan.


De springer genom ekskogen, ut på fältet, upp för backen, över järnvägen,

i sina stora brallor,

alla tre,


svänger höger,

följer Köpingsvägen,

passerar förorten har de till vänster,

kör om hundrafemton,

bussen,

hundrafemton,

på utsidan,

i hundratio,

passerar de Toyotaförsäljaren,

Långängskrogen,

Bäckby,

Skälby,

fast tvärtom först

Skälby,

sen

Bäckby, till vänster,

åker under Hammarbyrampen,

följer Köpingsvägen.


Poeten snubblar, tappar, släpper, taget, shoppingvagnen, skenar, ner för Oxbacken, kränger åt vänster, kysser sidan på buss nitton, mot Centrallasarettet, sen åt höger, rammar in i trottoarkanten, på andra sidan korsningen, rödljusen, ja, fan, välter, tömmer sitt innehåll, en stor, grå, sorgsen, afrikansk, tant, nej, elefant och över en miljon, minst, små handmålade svenska älgar, av trä, rullar, hasar, glider, kanar i klunga, både älgarna och elefanten, ja, vidare ner för Storagatan, förbi Tajmahal och Filmhuset, till höger, Systemet, Leandersantikvariat och min gamla arbetsplats, kontoret, fan, till vänster, träflisorna yr, elefanten bölar,




BÖÖÖÖÖÖL

BÖÖÖÖÖÖööööööÖÖÖÖÖÖL

BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!

Av T.L Stjerna 21 feb 2004 22:09