Föreslå ändring | Skriv ut | Tipsa | Dela

svart lavendel

dagen drog sig till tystnad,
långt undan oss, så i fjärran
som Judas, från vår blick

berg i förvittring, kvartskorn
runt öknens mitt, bli som gräns
för lavendel och blomma
så upphöjd undan oss

ett träd, en frukt& begären
i vår spricka, kunde ej blott
älska i smärta, trädet en
bjälke ingen grönska
ger...

kunde blott älska döden
dess andedräkt, till
skönhet blir, upprättar
korset...

trädet åter till frukt

copyright © arie 2004