Korruptionen som överlevde

Det sägs att journalister innehar tredje statsmakten i ett land. De skall granska och rapportera. I det forna kommunistiska landet Polen har omvända roller spelat sitt trick. Där har statsmakten ett järngrepp om journalisterna, där har de inte en fristående och oberoende position som förmedlare till och från folket. Det som en gång inspirerade folk att kämpa, att kämpa för en dröm är idag ett minne blott.

Året var 1989 och Lech Walesa och resten av nationens hjältar kämpade för ett fritt Polen. Med en vision om en bättre morgondag och en säkrare framtid för den blivande
generationen spillde de blod, protesterade och demonstrerade mot de dåvarande makthavarna; kommunisterna. Efter många händelser i historien med andra världskriget och andra slagfält så var det än en gång upp till bevis att visa vad polackerna gick för. Detta slag handlade om frihet. Frihet att kunna bestämma över sitt egna liv, sitt jobb, sina beslut. Detta kunde ej kommunismen erbjuda. Som det första landet befriades Polen av kommunismens diktatur och spelade en roll för de blivande självständiga staterna som insåg att det var möjligt att befrias om man har viljan inom folket och en stark ledare. Men styrkan låg inom folket. De offrade för att ge vidare. De ville förinta korruptionen och ha ett rättvist samhälle där alla är jämlika. Verkligheten visade sig vara en annan.

Kapitalismen på 80-talet såg ut som en riddare i blänkande sköld, som en räddning. Den skulle skaffa pengar till landet men drömmen om en ny bil varje år slutade med en bil per livstid. Visst, den ovärderliga friheten är en del av vardagen. Men den tysta korruptionen som härjar i varje invånares liv är på väg att föra tillbaka Polen i träsket. Det egoistiska tänkandet och dubbelmoralen tär på kulturen och uppfostran, ta, ta, ta, det är uppfostran som ges redan i barnaålder. Missnöjet och arbetslösheten har skapat en depression inom landet och främst bland de unga. De flyr, de ser ingen framtid. Styrkan och hoppet för landets överlevnad har förväxlats med den individuella överlevnaden. Det bristande förtroendet för politikerna finns i varje hörn av Tellus, men i Polen bevisar makthavarna gång på gång ett oacceptabelt föredöme. Det berömda Rewin-fallet är det perfekta exemplet av polsk korruption. Korruptionen sker i både liten och stor skala, men varje gång den sker så går den emot det en gång polska visionärer strävade emot. Varje gång påverkar den Polens framtid.

Den fristående och oberoende rösten, journalisterna, hotas och utsätts av ministerstyre dagligen. De förs till domstolar med argument av makthavarna om myteri och publicering av hemligstämplad information, rösterna når inte fram och de som har modet att gå emot den manliga majoriteten i regeringen och riksdagen Seim. Människorna har mist sin rätt till sanningen, de har däremot fått ta del av en annan sanning; manipulationen. En övertalningstaktig "sanning" om ett bättre samhälle och en bättre ekonomi. Tomma lögner inger Polens folk hopp. Men hoppet rinner som i ett timglas, och det kommer komma en dag då sista sandkornet har runnit ner. Då bägaren är full. Vi har sett det förut då man strävar efter en reform och det kommer ske igen om Polens steg inte tar en annan väg. Men än så sprids tron om ett bättre liv efter kommunismen som ett eko i en grotta.

Efter kommunismens fall var förhoppningarna bland folket skyhöga. Man skulle stiga upp och uppleva en epok av glädje, lycka och välfärd i Polen. Men man steg in i ännu en epok av misär, en epok präglad av lögner, bedrägeri och landsmissnöje. År 2004 den första maj skall Polen träda in i Europeiska Unionen EU och ännu en gång är förväntningarna höga. Man har inbillat sig att allt skall gå lätt och pengarna skall flöda in med stark ström. Men sanningen är att pengar måste förtjänas och Polens bönder, som är mest förhoppningsfulla, har skapat en illusion om pengar utan hårt arbete. Det kommer inte att fungera i slutändan, det kommer att svida i plånböckerna. Den viljan och styrkan som fanns hos folket under kommunismens fall har förvandlats till lathet och korruption som den enkla vägen genom livet. Modet att ta ett steg ut och en makt som kämpar för landets bästa har förintat drömmen som gavs vidare i generationer. Vad som förväntades av morgondagen stannade vid drömmarnas kant och vad dagens dröm kan rädda kan bara morgondagen visa.

Av Nathalie Sajda 09 feb 2004 12:14