Glömskan

Beväpnad med glömska försöker du lämna det förflutna.
Du vandrar sakta in i den dunkla spegeln. Allt bråte lämnas
kvar på den öde stranden i den hårda vinden som bryter in från öst. Mistlurens dova tjut omfamnar min dröm och ande. Minnena speglar sig mot husets tapeter. Gardinen vajar sakta i höstluften. Träden utanför fönstret viskar. Tankarna skruvas sakta ner liksom fotogenlampans sotiga veke. Böckerna andas tungt i hyllorna. Du försöker skriva om tillfälliga ljusningar i den gula dagboken. Havet rullar in med blekblå dimma och gåtfullt tålamod. Dolda ansikten väntar på någon.

Någon att andas hos. Någon att gömma sig i. Någon att vandra tillsammans med genom den mörka skogen, kantad av blåbärsris, snäckskal och vindpinade enbuskar.

Denna bräckliga väg där du sår förnimmelsens outgrundliga
frön. Du stannar upp, lyssnar efter stegen som dog bort.
Och ser ansiktenas hemlighetsfulla skimmer, kring konturerna.

Av Tommy Thuresson 05 feb 2004 10:59