Lustigkurren

Han, den glada pricken, hade sytt den själv, med sin mor, han hade alltså inte sytt den själv, nej, egentligen, när han skulle gå ut gymnasiet, tredje ring.

Han hade gått Natur, på Rudbeckianska gymnasiet, i centrum av stentuffa Västerås, ja, vi envisas med det, att klä ut oss i fåniga kostymer, när vi går ut gymnasiet, ja.

Utklädd till ekorre kliver poeten in på Hamburgebaren, fram till kassan.

Ostätaren innan

har beställt

en tjock korv,

med mos,

ja,

det är sant,

han har beställt

en död gris,

instoppad i sig själv,

fan,

med mos,

ja.


När tjejen, det kunde lika väl varit en kille, snubbe, ja, men nej, nu var det en brutta, ja, som stod i kassen, nej, kassan, ja.

När hon rabblar, frågar vilket, tillbehör, han ska ha svarar han, ostätaren, bara


ja,


ja,


varenda gång,


ja,


ge mig allt!


ge mig allt!


Han ska ha allt,

ja,





bostongurka,

räksallad,

lök,

rostad,

röd,

och även vanlig,

gul,

sås,

aioli,

senap,

ketchup,

Rhodeislandsås,

majonnäs,

en fefferoni,

getost,

tomat,

ruccola

ketchup

och

senap

igen,

ja

och extra ost.



Han ska ha varenda jävla tillbehör, ja, inte för att han är hungrig eller sugen, nej, det handlar om att han, ostätaren, har, betalt, rätt till alla tillbehör och då ska han fan ha det, ja, han roffar åt sig allt, så minskar han risken att han ska bli blåst på, missa, något, ja.

Fan.

När han gör macka, en smörgås hemma tar han inte en skiva, nej, utan

sju skivor,

skinka,

ost.

ketchup,

senap,

keso,

ett ägg,

stekt,

ett kokt,

skivat,

ägg,

två,

ägg,

toppar med

amerikanskdressing,

bostongurka,

majonäs,

ja.

Han, ostätaren, ska ha allt, allt, som om det smakar bättre då? Nej, han, ostätaren, går iväg, sätter sig, sköljer ner skiten med Cocacola, ja röstar åter igen, som vi alla, ibland,

på rådande världsordning,

brinnande barn,

smala hottentottar,

sockerindustrins feta direktörer,

ja.

Fan.



Nu är det hans tur, poeten, kliver fram till kassan.




Hej.

- Hej?

Har ni valnötter, undrar han.

- Nej.



Inte?

- Nej?

Jo, du sa det.

- Va?

Du sa det, Nej

- Va?

Du sa det, nej, ja, jo.

- Vadå?

Du sa nej igen fast du redan sagt det, nej, du hade redan sagt det en gång, ja haru ingen fantasi? Va?

- Vi har inga...


Inte, vad synd?

- Nej.

Nu sa du det igen, ja,Nej, du sa det igen, fan. Han, ekorren, slänger upprört servetterna, Hamburgebarens servetter, som han plockat åt sig, ja, han slänger servetterna på beställningsdisken, upprört, ja.



Hon trycker på knappen, ja, larmknappen.








Det går tre röda.





Sen står det en hel flock före detta pensionerade SS - officerare utanför, ja de var åter i tjänst, utklädda till en S- Forstyrka, ja, med grått hår och rullatorer på Vasagatan omringar de honom.

Han,

hinner inte undan,

har inte en chans,

nej,

ställer sig i vägen,

mest för att jävlas,

ja,



- LÄGG DIG NER PÅ GATAN,






skriker de visiterar honom, klämmer han på kuken, passar på, blir avundsjuka, ja.


Efter ett par förmaningar och några oförskämdheter, främst men inte bara från honom, nej, skickar de iväg honom, han travar bort ur bild, åt vänster, i rännstenen, i sin på tok för stora kostym, ja, på trottoaren får han inte gå, nej, fan, sådana som han, lustigkurrar, ska gå i rännstenen, ja.





Lustigkurrar,


ska gå i rännstenen, skiten.






Fan.

Av T.L Stjerna 31 jan 2004 22:11