Arg jag också

Jessica Rudin tror att hon är utrotningshotad eftersom hon verkar vara den enda som värjer sig mot tafsande på krogen. Killarna i fråga verkar fullkomligt överraskade över att tjejer inte automatiskt uppskattar ett nyp här eller där. Tjejer verkar i största allmänhet ha accepterat att det bara är så. Jag säger i h-vete heller! Varför skulle man? Påhoppen på Jessica som person och oss som stöttat henne i kommentarerna har varit många. En del anser att vi ska söka hjälp, någon kallade oss för förlästa feminister och någon tyckte att man skulle ta klämmandet som en komplimang och sen nypa nån söt kille i häcken istället. Problemet är att jag inte anser att man tar på främmande männikor hursomhelst. Varför skulle man? Kan man inte lika gärna låta bli och skippa risken att kränka någon som inte tar det så bra?

Jag är liksom Jessica en tös som inte tolererar främmande händer på min kropp. Min kropp är bara MIN, ingen annan har någon självskriven rätt att ta för sig. Bland killar verkar något slags villafarelse råda, och enligt dem så får de ta på varje häck eller tutte som passerar, vissa har till och med fått för sig att en hand i skrevet på en främmande tös är acceptabelt beteende. I ett av svaren som Jessica fick på sin artikel skrev en kille att man kunde avvärja tafshoten utan våld oftast. Eller hur? När handen dyker upp bakifrån och greppar om ens underliv, hur skulle man ha avvärjt situationen? Hur markerar man sitt missnöje om man inte rent fysiskt avlägsnar handen? Det enda man kan göra då är att markera sitt missnöje och sin ilska tydligt. Jag brukar ta tag i handen som hamnat på fel ställe, dvs på min kropp oinviterat, och bryta upp fingrarna på förövaren, sådär lagom hårt för att de ska hajja till, men dock utan att göra åverkan.

Inte en enda som jag "haffat" på detta sätt har förstått, eller velat verka förstå, varför jag inte uppskattade deras lilla tilltag, eller varför jag bryr mig. I dessa karlars värld är min kropp inte enbart min, utan alla mäns som vill tafsa. Jag hävdar dock att min kropp är okränkbar, och slåss om så behövs för den saken. Det betyder INTE att jag läser massvis med feministlitteratur, eller att jag saknar förmågan att vara nära folk. Jag väljer dock helst själv vilka som ska komma så nära att de får ha en hand i skrevet/på rumpan/på tuttarna på mig.

Således har en kille gått i backen av en rak höger, en annan åkte upp på väggen i ett grepp om hans hals och många har haft ont i sina händer efter sina små tilltag. Nej, jag slåss inte som första-alternativ. Inte heller bryter jag sönder några leder med mina grepp, håller bara sådär lagom hårt för att markeringen ska bli tydlig: "NEJ, jag vill inte bli tafsad på!". Killen som fick en rak höger tog mig i skrevet FYRA gånger, trots att jag varnade honom. Killen som åkte upp på väggen började fäkta och kalla mig subba, luder och annat trevligt för att han inte fick tafsa mig på brösten. Väl däruppe så hade han inte så mycket att säga. Förhoppningsvis tänker dessa killar efter före nästa gång.

Är liksom Jessica oroad över utvecklingen mot att allt fler tjejer accepterat sin roll som tafsobjekt på vem-som-nu-känner-för-dets villkor. Önskar att fler stod på sig och vid behov slogs för rätten till sin kropp. Eller tycker kanske tjejer verkligen att deras kroppar är allas? Är jag och Jessica de sista av en utrotningshotad art? Hoppas inte det, men ibland så undrar jag.

Min andra undran rör dessa killar som beter sig som grottmänniskor ute på krogarna. Hur tänker de? Tänker de alls? Varför behandlar de tjejer som allmängods? Är det felinlärning och ohejdad vana, eller ett uttryck för värderingar som säger något om en mycket sorglig kvinnosyn? En kvinna är varje mans leksak, om han vill, och hon ska bara tiga och tacka och ta emot?

Av Susan Utriainen 31 jan 2004 22:07