Dags att skrota "feminismen"

Det är inte kampen för jämställdhet, mot sexism och alla andra typer av kvinnoförtryck som bör skrotas. Den är jag för. Det är parollen kampen går under som bör skrotas. Jag menar att själva grundidén håller på att motverka syftet i sitt eget namn Ordet feminism har blivit oerhört söndertrasat och negativt laddat. Jag vågar påstå att mycket få framsteg kommer att kunna uträttas i en kamp vars blotta namn väcker obehag hos en stor del av befolkningen.

Den typ av feminism jag vill skriva under på är den som faktiskt vill se ett samhälle där jämställdhet betyder att alla har samma rättigheter respektive skyldigheter oavsett vilket kön man bär på. Sorgligt nog är det inte den bild jag ser framför mig när jag hör ordet feminist. För mig har feminism kommit att bli ett kaosladdat begrepp, en smältdegel för en ny och sanktionerad form av diskriminering.

Vilka är då ansvariga för feminismens dekadens?

Jag hävdar att rötan till stor del är sprids inom det egna partiet. Dels är det hycklarna. De har många skepnader men en sak är ganska utmärkande, deras feministiska ideologi är ofta skrämmande grund. Lustigt nog identifierar hycklarna gärna sig som feminister trots att de egentligen inte tillför eller uträttar någonting konstruktivt i kampen för kvinnors lika rättigheter. De är bekvämlighetsfeminister.

Hycklarna stämmer exempelvis gärna in i klagosången mot H&M:s underklädesreklam, för att redan samma dag smita in på just H&M och köpa något raffigt. De tycker att idealet är sjukt och ogillar objektifiering. När de går förbi tobakshandlaren på hörnet ser de att Amelia innehåller "bantning special" och kan inte låta bli att inhandla ett exemplar. Väl hemma kollar de in reprisen av Sex and the city. De riktigt myser. Att fyra framgångsrika NY-kvinnor behandlar män som en förbrukningsvara är inte omvänd objektifiering. Det är kvinnlig frigjordhet, det är girlpower. So what förresten, det är inte mer än rätt efter all skit kvinnor får ta från män dagarna i ända. När avsnittet är slut är det dags att klä upp sig i sitt H&M-kit. Det skall gås på krogen för där vankas det gratisdrinkar och härliga engångsknull. Va fan de är ju starka, självständiga kvinnor - feminister.

De har inte förstått att man inte kan knulla sig till jämställdhet, det är inte riktigt så enkelt. Det handlar om ett helt tankesätt, inte att använda feminismen för att rättfärdiga allt man tar sig för. Alla måste stå för sitt agerande som enskilda individer.

En hycklare bidrar bara till att ytterligare trappa upp den negativa laddningen i ordet feminism.

Hycklarna i all ära, sedan har vi surfeministerna, den tveklöst största bromsklossen i arbetet för jämlikhet. Andra benämningar är rödstrumpor, militanta feminister etc. De sätter sig gärna över andra och anser sig vara mest feminister av alla. Ironiskt nog är det i själva fallet de som hindrar alla framsteg. Surfeministernas feminism bygger knappast på strävan efter jämställdhet utan på att bevisa hur män som grupp förtrycker kvinnor som grupp. Utan dem hade hela rörelsen varit på frammarsch, istället står feminismen och stampar i en jävligt brant uppförsbacke.

Mången gång har surfeministerna felaktigt anklagats för att vara manshatare, som på ett hänsynslöst sätt generaliserar och kategoriskt förtalar alla män att vara medlemmar av en patriarkisk sammansvärjning. Sanningen är emellertid den att dessa ultraortodoxa feminister är så beroende av patriarkatet att de älskar det, eller älskar att hata det. Utan deras hopplösa övertygelse om mäns ondska hade deras existens inte varit möjlig.

Surfeministerna är frispråkiga med sitt hat och ser det som sin fulla rätt att marginalisera män; dessa onda, våldsamma, förtryckare och kvinnofridskränkare, vars enda önskan är att förgöra det kvinnliga könet. Om någon man vågar protestera är vedergällningen ett faktum. Han får ett ironiskt och daddande svar om hur synd det är om män. För att förnedra honom ytterligare tilltalas han som en sinnessvag person och slutligen får han äta upp sin fräckhet genom att motta en uppläxning om mäns ständigt pågående förbrytelser mot kvinnor.

Ovan nämnda beteende får dock inte förväxlas med riktigt hat. "Patriarkatet" är inte det egentliga hatobjektet, män är bara en kanal för att leva ut aggression och frustration. Det föder deras övertygelse och ger dem energi. De pladdrar om att bekämpa könsdiskrimineringen, men det enda de vill är att vända maktförhållandet.

De verkliga hatobjekten är de medsystrar som inte lyder under dogmen som satts upp. I själva verket är surfeministerna mycket bättre på att förtrycka kvinnor än sina manliga spöken. Hur tolkar man gerillaaktionerna mot t.ex. H&M:s underklädesreklam? Utan att skämmas kallar de modellerna på bilderna för ett sjukt ideal, spetor, anorektiker och en hel rad andra grova och nedlåtande tillmälen. De bortser helt från det faktum att det faktiskt finns många tjejer som är så smala av naturen och att det finns en kvinna bakom varje modell, trots att hon är smal. Hur mycket jämställdhet är det att utestänga de kvinnor som inte passar in i deras mall?

Linda Skugge är ett skolboksexempel på en surfeminist. Hon och alla som använder hennes ständigt kaxiga "håll-käften-alla-män-attityd" undergräver målet med feminismen. Att stänga ute halva befolkningen är antidemokrati, inte feminism. Jag äcklas bokstavligt talat av dem som för hennes typ av kvinnokamp. Hon beklagar sig i ena stunden över hur unga tjejer kallas hora i skolan, för att i nästa kränka Linda Rosing mer känd som BB-Linda och kalla henne för "freak". Hon skriver bl.a. "Du går där med dina overkligt stora pattar, så stora att du kan välta ner dem i två shoppingvagnar framför dig" och "Hur seriös ser du ut?". Vilken typ av feminism brinner hon för? Att piska upp ett hat mot Linda Rosing och förklara vilken dålig förebild hon är, säg mig, hur bidrar det till minskat kvinnoförtryck? Räknas inte det som kvinnoförtryck när en av Sveriges riksfeminister uttrycker sig så föraktfullt om en annan kvinna? Om målet verkligen hade varit jämställdhet, hur fan tänker hon och hennes vapendragare då?

När någon nämner kvinnoförtrycket i Afghanistan ser många, naturligtvis, en kvinna iklädd burka framför sig. Gudrun Schymans menade i ett tal att det patriarkala förtrycket i grunden är det samma i talibanernas Afghanistan som i det demokratiska Sverige. Det är lustigt att just HON valde den sämsta jämförelsen någonsin i feminismens namn, särskilt eftersom den hade fungerat mycket bättre om hon ville jämföra de afghanska talibanerna med sina egna protegéer. För vilka är det som rasar mot all reklam där kvinnor visar hud, och dessutom målar ut modellerna som anorektiker och offer? Vilka är det som använder sig av pekpinnar angående kroppsbehåringens vara eller icke vara, vilka gör sina egna normer till lag när det gäller vilken kroppstyp som är ett sjukt ideal och inte, om inte surfeministerna själva?

Det vore kanske en god idé att tänka efter lite innan man blandar in talibaner i debatten, men för att gräva efter fler perspektiv i talibanspåret bör den tröttsamma fixeringen vid porr och snusk nämnas. Jag överdriver knappast om jag säger att nakenhet i olika sammanhang får agera syndabock för dålig kvinnosyn, våldtäkter och andra förbrytelser mot kvinnor. Talibanregimen lyckades bokstavligt talat osynliggöra kvinnan. Dessutom fanns inga porrtidningar, filmer, underklädesreklam eller någonstans förekommande nakenhet. Ändå våldtogs, misshandlades och mördades kvinnor på löpande band. Konstigt det där. Kanske är problemet mycket mer komplicerat än så - men det vill inte surfeministerna se - det är inte lika enkelt att hata då.

En klassiskt surfeministiskt uttalande är när Margareta Winberg i en artikel Expressen den 27 november 1998 säger: "Männen begår brott och fokus måste naturligtvis sättas på det kön som bär skulden"

Victoria Lundborg, medlem i DJ-gruppen Shis dykes, titulerar sig som feminist och lesbisk. I musiktidningen Groove, december 2003, får hon frågan: "Hur definierar du sexistisk musik?" Hon svarar generöst: "Musik gjord av män. Jag tycker att män är roten till det onda."

Jag förnekar absolut inte att det finns ett kvinnoförtryck och jag bär precis som alla andra ansvar för att driva arbetet framåt, men drivkraften blir inte större av att ständigt höra att män är roten till allt ont. Om alla försökte fokusera på själva grundtanken är jag säker på att utvecklingen skulle gå snabbare framåt.


Källor:
Länk: expressen.se
Länk: expressen.se
Länk: susning.nu
Länk: helgo.net
Länk: riksdagen.se

Av Mike Asson 30 jan 2004 16:08