Kvinnan i fokus på bio i vår

Året är 1665 i den holländska staden Delft. Den 16-åriga Griet börjar arbeta som tjänsteflicka hos konstnären Johannes Vermeer i ett hem fyllt av kvinnor; hustrun; döttrarna och svärmodern som försörjer dem allihop. I lönndom målar Vermeer Griets porträtt och det tar hus i helvete. Men innan tavlan är fullbordad måste han penetrera hennes örsnibb med en sylvass nål för att smycka det, med sin hustrus pärlörhänge. Det var förstås lika illa som om han hade tagit hennes mödom på stora torget. Allt för konsten och Griet körs på porten.

: : :

Trehundra år senare lämnar Katherine Watson Kalifornien för att undervisa de kvinnliga studenterna på Wellesley College i New England. Ämnet är konsthistoria och eleverna är briljanta i sina teoretiska kunskaper, men när Katherine vill få dem att tänka fritt är hon ute på farligt vatten. Det är efterkrigstid och Wellesley är en skola där de unga kvinnorna studerar fysik och matematik på förmiddagarna och vett och etikett på eftermiddagarna. De är drillade och ter sig nästan "Stepford-wives-programmerade" till ett liv med en man begåvad med rika föräldrar och ambitioner att göra karriär. Högst på önskelistan står ett överdådigt bröllop och ett stort hus med välutrustad tvättstuga. Katherine försöker vidga deras vyer.

: : :

Poeterna Sylvia Plath och Ted Hughes lever vid ungefär samma tid i ett passionerat men stormigt äktenskap. Han hämmar hennes skrivande, men hon kan inte leva utan honom. Hennes psykiska ohälsa påverkar relationen. Han är notoriskt otrogen och det ger näring åt hennes svartsjuka. Han lämnar henne, återvänder, går igen och hon lever upp till myten om att stort konstnärskap kräver offer och smärta. När Sylvia förstår att Ted lämnat henne för gott stoppar hon om barnen i sina sängar, öppnar barnkammarfönstret, går ut ur rummet och tejpar för gliporna i dörren, öppnar ugnsluckan och släpper på gasen. Sorti.

: : :

Det här är tre kvinnoskildringar du kommer att kunna se på bio i vår. "Flicka med pärlörhänge" är en filmatisering av Tracy Chevaliers succéroman med samma namn. I "Mona Lisa Smile" spelar Julia Roberts den progressiva lärarinnan från den liberala västkusten som hamnar i den konservativa miljön i New England i början av 50-talet. Och så gråterskan Gwyneth Paltrow som Sylvia Plath, den självmordsbenägna poeten som blev uppmärksammad först efter sin död.

Är det en tillfällighet att dessa filmer kommer nu? Kan man ana en gemensam nämnare? Ja, förutom konst- och litteraturtrenden är det fokus på kvinnorna. Kvinnoperspektivet ligger i tiden. Men männen är ingalunda bifigurer, trots att de får stå tillbaka i just de här filmerna. De är viktiga i allra högsta grad.

Hemma hos konstnären Johannes Vermeer Colin Firth tassar kvinnorna på tå för att inte störa honom i hans arbete. Han är navet allt kretsar kring. Då och då gör han sin hustru med barn femton gånger för att vara exakt annars står han mest och tjuvkikar på Griet Scarlett Johansson när hon städar hans ateljé. Eller så försvinner han ut på stan för att slippa barnskrik, gnälliga kärringar och sitt eget pedanteri. Han lär ha dött en stressrelaterad död, trots att han målade i genomsnitt 1,5 tavla per år.

I "Mona Lisa smile" är den ende mannen att tala om läraren i italienska, Bill Dunbar Dominic West. Han är en viril sammetsögd charmör som ligger med eleverna, tills han blir förälskad i Katherine. Och så de osynliga blivande männen förstås, som ska se till att de unga kvinnorna "förverkligar den roll de var födda till", ivrigt påhejade av sina blivande svärmödrar.

Ted Hughes Daniel Craig var den framgångsrike av de två i paret Hughes/Plath. Han gav henne prestationsångest och anledning att sitta uppe om nätterna i väntan på att han skulle komma hem med en annan kvinnas doft i släptåg. De fick två barn som behövde ständig tillsyn och blev ännu en distraktion för Sylvias skapande. Kanske sökte hon mörkret, lidandet, smärtan. Det var då hon var som mest produktiv, när Hughes inte var närvarande. "Han blir min död", konstaterade hon redan när hon träffade honom.

Är det en tillfällighet eller en trend att flera filmer handlar om konst, poesi och konstnärskapets villkor? Kanske ser vi början till slutet för slit-och-släng-vem-ligger-i-vems-säng-såporna? Visst är vi utsvultna på substans?

Inte mycket verkar egentligen ha ändrat sig sedan 1600-talets Holland. Det är samma eviga frågeställningar. Vad är priset för självförverkligande? Vad är du beredd att offra för att göra avtryck? Om du har möjlighet att välja, kan du det?

: : :

Hur var filmerna då? De och andra kommande filmer recenseras på Sourze inom kort.


Premiärdatum:
"Flicka med pärlörhänge" 5 mars 2004
"Mona Lisa smile" 12 mars 2004
"Sylvia" 9 april 2004

Av Anna-Carin Collin 17 jan 2004 13:40