Hycklande och naiv alkoholpolitik

Det ojas och det fördöms och det klagas och hela samhället kommer gå åt helvete och hela välfärden kommer raseras och domedagsprofetiorna haglar. Nej, det handlar inte om en komet som kommer träffa Tellus och göra slut på vår existens som tvåbenta dinosaurier, det handlar om en vanlig kemisk förening: Etanol.

Från och med den första januari får vi i Sverige precis som andra EU-medborgare fått göra sedan urminnes tider ta med obegränsat med sprit över gränsen. Den naturliga följden av detta lär bli att alkoholkonsumtionen i folkhemmet fortsätter att öka. Följden av det kommer naturligtvis, då vi inte kan ta vara på oss själva och våra kroppar bli leverskador, misär, misshandel och ett ökat fylleri. Politikerna står handfallna och verkar för en gångs skull oförmögna att rädda vårat stackars folk. Tidningarnas insändarsidor fylls av UNF-medlemmar som hetsar för fortsatt höga skatter, fortsatt monopol och folköl på bolaget. 800 miljoner eller något liknande ska satsas på upplysningskampanjer för att få oss att dricka mindre.

När ska politikerna förstå att vi är tänkande individer? Utgår man från att vi är ett kollektiv med en samlad IQ av en dräktig älghona så kan jag hålla med om att deras reaktion inte bara är naturlig utan även korrekt. Jag håller tyvärr inte med.

Det enda som kan rädda spillrorna av den svenska alkoholpolitiken är en kraftig radikalisering av densamma. En drastisk sänkning av skatten på vin, sprit och öl skulle vara ett första steg. En avveckling av systemets monopol ett logiskt andra steg.

Sänker vi alkoholskatten kommer vi köpa mindre av vår sprit utomlands, då det fortfarande är närmare till Systembolaget än till Frihamnen eller Öresundsbron. Suget efter att köpa groteska mängder billig sprit vid utlandsresor kommer minska, då jag, om jag kan köpa en flaska sprit för 70 kronor och en öl för 5 kronor hellre handlar nära mig än utomlands, där även transport- och logistikproblem tillkommer. Istället för att packa väskan eller bilen full med billig vodka i Tyskland så kommer jag köpa den i Sverige, som de flesta antagligen skulle göra. Importen skulle då mest bestå av utländskt vin och öl som ej går att köpa i Sverige, medtaget mer som en souvenir än som ett rusmedel.

Staten kommer säkert få in mindre pengar på detta än vad de får i nuläget, på kort sikt. På lång sikt är det dock det enda sättet som staten kommer få in pengar överhuvudtaget. Ett förslag jag har som skulle vara inkomstbringande både för stat och näringsliv, samt ge staten möjlighet till fortsatt kontroll av alkoholförsäljningen, skulle vara att sälja spritlicenser till affärer. Vill man sälja alkohol i vanlig butik så köper man en licens, sedan kan man kontrollera att affärerna följer gällande lagstiftning om de ej gör det så ryker licensen. Detta skulle även kunna skapa en del arbetstillfällen för s.k. spritspioner, som har som jobb att se till att lagarna följs! Systembolaget kan behålla sin roll genom att göra det enda det är bra på, se till att ha ett brett vin- och ölsortiment samt hålla sig med mer exotiska drycker som inte skulle vara gångbara på den stora marknaden.

Fördelarna med detta system skulle vara många: Staten får in sina skattepengar och licenspengar samtidigt som den kan bibehålla en viss kontroll över att affärerna följer lagarna, näringslivet får ett uppsving då de får ännu en inkomstkälla och konsumenten tjänar på att kunna handla när det passar och vart det passar. Alla är nöjda.

Att vi skulle dricka mindre är orealistiskt att tro, hur mycket informationskampanjer man än går ut med. Vill vi dricka så dricker vi. Nu dricker vi dock hellre Vodka Rachmaninoff från Tyskland 4.99 Euro/0.7 liter än Absolut för mer än 200 kronor, hellre en Warsteiner för 40 cent än en Sofiero för 9.90 kr. Rachmaninoff och Warsteiner i all ära, men de pengarna går till Germania och inte till Svea Rike.

Jag anser däremot att det går minska skadorna av vårat drickande genom att bibehålla den inhemska marknaden och därmed få in skattepengar för att kunna ta hand om de som inte klarar av att bara bruka och hamnar i ett missbruk. Hur vore det om politikerna skippade sin naivitet och öppnade ögonen för verkligheten?

Av Andris Kangeris 10 jan 2004 15:02