Tjyvmjölka

Västmanland var underbart höstvackert. Någon cyklade genom denna överblommade brudbukett på den vindlande - knastrande blå grusvägen. De glödande rönnbären och nyponen lyste upp efter vägkanten och i vildapelträden och snåren ljöd fågelsången.
- "Vad sjunger dom om?"
Nytvättade stärkta vita skjortor och en rödprickig sommarklänning fladdrade på det hårt spända tvättstrecket mellan de tunga ekarna. Doften - ekot från en svunnen tid fladdrade förbi.

Jag fick också höra att två bönder var i hård fejd med varandra. Den ene var beskylld för att han ha tjyvmjölkat! Och denna händelse vid vattnet hade gått i arv i generationer. Den beskyllde bedyrade sin oskuld och berättade i sitt försvarstal om Maria; en legend i den yttre skärgården. En svartklädd kvinna med långt trassligt hår levde i den täta, dunkla urskogen på ön. Och enligt sägnen så tjyvmjölkade hon de juverstinna korna på betesmarkerna om nätterna för att skänka den ljumma söta mjölken till några övergivna och luggslitna vargungar som sedan när de växte upp skyddade henne mot de illvilliga öborna och Mälarpiraterna - tills hon dog.

Vi slog läger nere vid vattnet och badade nakna. I en liten glänta förde vi drömska samtal som stillade vår hunger.

Av Tommy Thuresson 05 jan 2004 14:16