Anden som nös

För sisådär lagom länge sedan, ni vet, tillräckligt länge sedan för att vi inte ska ha en aning men nära nog för att ens farfar skall känna en som känner en som har berättat om hur det hela gick till… nös en and.

Egentligen borde det inte ha lämnat något spår alls, jag menar varför skall vi uppmärksamma ett kvackande fjäderfä och huruvida det nös eller inte?

Men då missar ni hela poängen. För där var en and som faktiskt nös. Vissa kanske påstår att nysande andar ger tur och att det var därför det hela tog den vändning det gjorde, men de har fel och läser in för mycket mysticism i det hela. Faktiskt var det ju ändå bara en and som nös.

Vilken dag som helst hade det inte spelat någon som helst roll, men just den dagen satt det en rödnäst, alkoholiserad och väldigt uttråkad jägare och han uppmärksammade det hela.

Jag vet inte om ni någonsin har sett en and nysa? Det ser faktiskt lite lagom komiskt ut. Diverse slempartiklar lämnar håligheterna i näbben samtidigt som ett lätt blåsande ljud utstöts följt av en huvudskakning. Jag har skrattat för mindre.

Jägaren, ja, han skrattade också. Sedan sköt han anden, men fyllan fick honom att missa och med ett kvackande flaxade anden iväg. "Här nös en and." Sade han högt. Gubben pratade med sig själv ofta, så ensam som han var. Nu pratar vi novembermånad vid havet, den gråa gubben med den röda näsan frös och drog därför till sig de gamla kunskaperna som hade bankats in i honom som scout. Ett litet vindskydd slogs därför upp snart på samma ställe som anden hade nyst.

Turen har humor den också och idag ville den skratta. Den lät därför en vilsen grå gumma med röd näsa snubbla på vindskyddet. Hon föll pladask och vi kan lugnt säga att gubben gjorde det också, fast på ett annat sätt. Någon introduktion behövdes inte, de frös båda två, gubben och gumman. Och det finns ett utomordentligt sätt att hålla värmen på som ologiskt nog innebär att man tar av sig kläderna.

Direkt efteråt kände gubben att han behövde förklara sig, andfådd slängde han därför ur sig "Här nös and" till gumman och somnade. Hon log och tänkte på den udda karaktär som nu låg i hennes armar. Varför hade han nämnt en nysande and?

Nu vet du hur det hela kom till. Du kan svaret och har säkert listat ut frågan också. För det är ju så att livets mirakel uppstod i det där vindskyddet och ett barn föddes. Snart kom det nytt folk till den plats där anden hade nyst och ljudet av barnaskratt flödade.

Och alla fick höra talas om anden som nös. I ett kollektivt beslut fick därför fjäderfän äran för byns uppkomst.

Idag har byn blivit en stad och vi känner till den på namnet Härnösand och jag tvivlar att ens den egna befolkningen vet varför deras hemstad heter som den gör. Men nu vet ni ju och nästa gång någon frågar så kan ni berätta sagan om anden som nös.

Eller så kan ni ta upp frågan vid nyårsbordet. "Vet ni varför Härnösand heter så som den gör? Jo, det ska jag förklara…"

Av Naseer Alkhouri 22 dec 2003 08:45