Saddams gripande - glädjande, men ändå fel av USA

Det är förstås ingen nyhet för er. Den nu gamla nyheten, kombinerad med bilder på en skäggig och sliten man, nådde oss alla i går. Lördagen den 13 december, 20.30 lokal tid i Irak, hittades den förrymde exdiktatorn Saddam Hussein inne på en bondgård utanför byn Dawr knappt 20 kilometer från hans födelsestad Tikrit.

Min spontana reaktion är att det är en glädjande nyhet att Iraks förre diktator Saddam Hussein nu har gripits. Troligen kommer en rättegång mot honom att hållas i hans hemland, men om det tvistas än. Jag tycker att det är mycket viktigt att Saddam Hussein får möta rättvisan i en domstol på hemmaplan - en domstol som inte låter hämndbegäret styra. Om han ställs inför rätta i en öppen rättegång ser jag det som en seger för den internationella rätten.

Att Saddam Hussein nu är gripen är en förutsättning för att de irakiska folket - och då menar jag alla irakiska folkgrupper - tillsammans ska kunna gå vidare och arbeta för att skapa en demokrati för alla. Den blodiga historien måste lämnas och framtiden tas an.

Krigsivrarna - de som stod vid sidan av och hejade på när Irak invaderades av den så kallade alliansen - är förstås glada. Deras glädje över att en av vår tids värsta förtryckare är gripen är dock inte större än vår. Men trots den här delsegern för alla tyranniserade människor i Irak, menar jag fortfarande att det är fel att enskilda stater tillsammans med allierade kör över både folkrätten och FN. I fortsättningen måste FN få utrymme att vara den institution vi alla vill att den ska vara - Förenta Nationerna för alla folks fred och frihet.

Av Ardalan Shekarabi 15 dec 2003 11:01