sourze.se

Kåtslaget II

En helt vanlig söndag

Det börjar bra. Bakom skrivbordet sitter en sådan där sekreterare man bara ser i porrfilmer. En uppenbar slyna som försöker se classy ut och misslyckas stort. Hon har inte den nödvändiga hållningen och värdigheten som krävs för att bära upp den minimalistiska beigea kontorsdräkten och de vita nätstrumporna. Sånt gör en man vansinnig av kåthet. Båda varianterna faktiskt. Jag vill hoppa upp på skrivbordet och falla på knä där och lirka fram min bratwurst; ta fram ketchupen och senapen gott folk! Jag vill lägga den i hennes djupa slampurringnings vita korvbrödsveck och se henne sluka den glupskt ända ned till kukroten. Jag vill knulla hennes vita böljande molnkuddar till bröst. Jag vill...
- Kan jag hjälpa er med något?, ljuder en tydlig och klar östermalmsstämma, frigid så att till med kåte Satan
skulle frysa till is på fläcken. Hon ögnar mig från topp till tå, snörper på munnen. Hon har varit med förr. Hon har fått oanständiga förslag ett par hundra gånger redan och hon tycker inte om det. Jag kan förstå det... Jag är ett odjur... Grrr, voff, voff. Jag ylar mot månen och juckar mot soffkuddar snart, släpp till för helvete. Det är väl inte någon jävla tortyr. Det är ju... vackert, snyft. Hon hatar dessa perversa typer; dessa slavar under kättjans piska. Hon bor med sin pojkvän från gymnasiet. Båda gör karriär. Hon käkar p-piller och har en regelbunden menscykel. Allt är fint och ordnat. Hon är en duktig flicka. Hon fick jobbet på grund av sitt utseende, naturligtvis, men hon läser på sista året till advokat och har VG rakt igenom. Hon ser sig själv som en ubermensch. Hon kommer att styra Sverige tillsammans med resten av hennes gelikar och de kommer samla ihop sådana som mig i koncentrationsläger... åhå, noja? PARANOIDA VANFÖRESTÄLLNIGAR!!! Måste ha varit på rökverket igår.

Den demoniserade sekreteraren återgår plötsligt till att vara en helt vanlig slampa med ett skitjobb. Jag ser ned på henne. Hon ska betjäna mig. Alla sociala relationer är helt enkelt en fråga om övertygelser och övertag. Jag blåser upp mig som någon obskyr ödleart för att återställa den naturliga hierarkin man och kvinna emellan. Kuken pekar rakt ut i kostymbrallorna jag dragit på mig dagen till ära. Beskåden denna mannens potenssymbol! Leve den! Penisavundens ränder går aldrig ur. Vi män erövrar universum med våra fina påkostade raketer av rent symbolvärde och jag är dess härförare, dess fanbärare, dess kapitän. Leve oss! Hon krymper ihop till en helt vanlig spermahink inför mina ögon...
- Jo, jag var här för att för att bli godkänd i enlighet med er policy.
- Jaha, ta och ejakulera i den här lilla burken i något av båsen där borta och så kan du sätta dig och vänta på din tur. Jag gör som jag blir tillsagd och går in i ett av båsen, men fan jag är för bakfyllekåt för att få en utlösning. Endast en kvinna kan bringa mig nära den nirvana som krävs för att det ska gå för mig. Jag slänger den sönderrunkade porrblaskan på det lilla bordet i båset, drar isär förhänget och stegar ut fortfarande uppfylld av min manliga hybris.
- Jag är ledsen, men just idag går det inte riktigt. Om du skulle vilja hjälpa till..., försöker jag med ett pillermariskt leende spelande på läpparna. Försöka duger i det här tillståndet även fast chansen är mindre än att Hitler i själva verket blev träffad av blixten den där sista dagen i bunkern.

Blickar kan döda, eller i alla fall förkrympa en mandom till något mikroskopiskt skönjbart, kanske rentav suga in hela paketet i bukhålan. Tankarna vandrar. Vad skulle jag välja? Bukhålsinsugning eller ett pungbråck som är stor som en sac-o-säck? Måste nog bli det förra alternativet. Då är man åtminstone mobil. Jag menar hur transportar man sig med pung som en kappsäck mellan benen... och ont lär det göra därtill.
- Tror inte det lustigkurre där. Det kan vänta tills senare. Ta av dig kläderna och vänta på din tur i andra rummet till höger.

Jag följer min frigida härskarinnas anvisningar. Rummet är fullt av bakfyllekåta spjuvrar, liksom jag ute efter sinnesfrid. Det här är värre än tunnelbanan, och allt det finns att läsa är sjuttiotalsporrtidningar... åtminstone något. Alltså från en tid då kvinnorna fortfarande hade rejäla bävermuffar och urmjölkade spenar. Man har ju liksom vant sig vid porrstjärnor med stamtavlor och artificiella utfyllnader, lite Belgian Blue Look-a-alike.
Att det ska behöva vara så jävla omständigt. Vi vill ju bara knulla, den naturligaste saken i världen.

Tänk om män vore lika bisexuella som kvinnor... Ja, just det, lika bisexuella som kvinnor. Vi vet nog hur det går till... Hade det varit kvinnor ansamlade här hade det väl utbrutit en lesbisk orgie; en slickering som bara går runt, runt. Tio kvinnor som alla slickar och blir slickade slingrandes omkring som i ett anakondabo, huwa! En av männen hade tydligen kommit med ett liknande förslag och ligger nu och kvider alldeles gul och blå i ett hörn med en balle som en fotboll vid det här laget. Ooops, inget tillfälle att jämföra penisstorlek med andra ord. Håll upp blicken, för fan. Taket är vitt med gula fläckar här och var. Kan det verkligen ha varit någon som sprutat så jävla högt? Vi är alla skapta olika tycks det som... fast det har ju att göra med frustrationsgrad också förstås.

Kan inte tiden gå fortare? Kukens blodparasiteri gör mig alldeles vimmelkantig. Hjärnan kanske blir skadad av syrebristen. Någons mobil ringer. Det blir dödstyst.
- Ja, hallå? Oskar här... ja. Just det jag ringde inatt. Jag hade tänkt komma över... jaha... jaha... jaså! - iskall tystnad omger telefonnissen - ja, men då kommer jag över med en gång! Ska jag a med vispgrädde och skumpa, som vi brukar? ...bra... hejdå... ta på dig något fint och sexigt. Klick.

Vilket svin. Avunden färgar hela rummet grönt. Ett flertal överväger att göra en Hannibal på honom, men överger tanken på grund av dess orimlighet. Den lyckligt lottade rafsar ihop sina kläder och skuttar ut på fjäderlätta steg, liksom med små vingar på ryggen.

Tiden är verkligen relativ. Efter vad som känns som dagar men i själva verket är en halvtimme blir det min tur. Vad väntar bakom dörren månne? De som gått in före mig måste gå ut en annan väg. Kanske är det hela en sjuk sekt som kommit underfund med tidernas lockbete. Kanske är det en organsmuggelliga som skall plocka isär mig för export till olika delar av världen... noja igen. Nu när jag tänker efter blev det en hel del röka igår. Glasturk, direktimporterat och färsk som nysläppt kospillning. Det var väl därför jag inte ordnade det för mig då. Jag hade fullt upp med att nysta upp de universella sanningarna och ge uttryck för dem i timslånga monologer. Hoppas någon spelade in, för allt jag sade vad det nu var var så sant att jag åter känner min gamla hybris uppfylla mitt ego.

Jaha, då var det min tur. Jag har inte bekymrat mig om vad som väntar bakom dörren och jag måste säga att det tog mig på bar gärning. Där sitter trettio potentiella Miss Kosmoskandidater i vita underkläder av varierande skärning. Jag bara gapar. Tungan faller ut ur munnen och jag flämtar som en hund i Gobiöknen vid lunchtid. Är det en hägring. Spelar min hjärna sådana elaka spratt med mig. I så fall borde jag genast reklamera den eller skicka in den på terapeutisk elchocksbehandling. Das ist verboten. Den ena av skönheterna är vackrare än den andra, den tredje är sexigare och den fjärde är sötare. Hela det mänskliga skönhetsregistret finns här representerat. Alla manliga skönhetsideal i alla färger och former. Till och med Tjocka Berta sitter och trånar i ett hörn.
- Välkommen kandidat. Du undrar förstås vad det är frågan om, inte sant?
- Hrmmph, ääh, ööh, försöker jag
- Jo det hela går till på detta viset att vi sköter den här verksamheten i samarbete med dels ett underklädesföretag och dels med en eskortservice som vill prova ut sina produkter innan de tas i bruk. Vad du ska göra är att välja en eller två av dessa damer. De kommer att stå till ditt förfogande under en weekend på ön Carriacao i Västindien, alla omkostnader står givetvis vi för.

Nangilima, jag har dött och hamnat direkt i Nangilima. Det finns ingen skärseld, inget helvete; inget Nangijala med den där otrevliga Kättja eller vad hon nu hette, drakjäveln Hon kanske bara var kåt och frustrerad?. Gud är som sagt god. Livet är en jämmerdal och ett lidande; ett test konstruerat av någon pervers typ, belöningen kommer sedan. Den kommer nu.

Jag tar god tid på mig att välja. Jag blir allt vekare och vekare eftersom blodförlusten gör att det svartnar för ögonen. Trycket stiger. Mayday, mayday! Red alert! Sök skydd! Penis is about to erupt! Swosh säger det. Jag kommer så att det står härliga till, men något är fel. Det är inte den sedvanliga matsked som vi killar gett epitetet "ett sprut", och som kvinnor tycker är så rörande roande tills de får det i munnen. Det bara forsar. Kuken vrider och vänder sig som en brandkårens högtrycksspruta; som en epileptisk boa constrictor på housedisco. Sperman täcker hela golvet. Damerna kliver upp på stolarna. Men det bara stiger och stiger. Spermaflödet fortsätter. Ankelhöjd, knähöjd, höfthöjd, brösthöjd. Damerna simmar runt i min klibbiga sperma. Halvkvävda rop på hjälp lite varstans. Jag känner en pervers tillfredställelse över att dränka världen vackraste kvinnor med mina små killar. Blubb, blubb. Jag drunknar i min egen sperma. Vilket sätt att dö...

Jag vaknar med ett ryck. Ballen står rakt upp. Det var en dröm, men samma evinnerliga manliga problem kvarstår. Jag är bakis och kåt. Jag ormar mig runt bland de genomsvettiga lakanen och söker en bekväm ställnig. Kuken bultar och gör ont. Jag börjar gråta. Då ringer det på dörren. Det är en pingstvän. Kvinna i trettioårsåldern. Antagligen sexuellt otillfredsställd av sin torrboll till man. Jag ler mitt allra mest förtroendegivande leende. Vargen vill bara bjuda rödluvan på lunch. Jojo.
- Välkommen in. Jag är mycket intresserad. Är det inte varmt här inne? Seså ta av dig koftan vet jag...



bidrag till författarskolan


Om författaren

Författare:
Ambjörn Madegård

Om artikeln

Publicerad: 09 dec 2003 22:44

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: