En skribents brist på trovärdighet

Denna gång stal hon en publicerad text på internet och använde den som sin egen, i en premiärkrönika hos "Kristianstad-bladet".

I min föregående artikel är jag oense med Jan Schmidt, om principen att använda anonym signatur som skribent. Min uppfattning är att skriva insändare och debattartiklar är en demokratisk rättighet för mig som medborgare och en skyldighet – för dig som medborgare att respektera denna negativa rättighet för mig, och tvärtom. Men ingen negativ rättighet till mig utan en skyldighet till dig.

För att jag ska få min rättighet är också min skyldighet att öppet våga stå för den som individ. Det gör jag inte om jag använder mig av falsk signatur. Det är förståeligt att anti-demokratiska grupper använder falsk signatur för att inskränka demokratins principer.
Men:
Vem är det som överger demokratins ideal, mellan en som använder falsk signatur – som skribent – eller en som använder sitt rätta namn? Vem är demokrat, en demonstrant som bär maskering eller en utan? Vilken skribent är seriös, den som skriver utifrån hjärtat eller den som stjäl ett känt alster?

Av döma på "Kristianstad-bladet" är tidningen inte vänsterorienterad och därför var det strongt av politiske redaktören att erbjuda Gudrun Schyman plats som krönikör, men synd att vänsterfeministen försummar ett intressant uppdrag, genom att stjäla en redan publicerad text. Eller synd, rättare sagt rent klantigt.

Av Yohannis Petersson 07 dec 2003 15:52