Fördumningen sprider sig

Det ska vara lättillgängligt, estetiskt tilltalande, strömlinjeformat i en angenäm förpackning, helst i flera olika varianter på samma tema för att göra livet enklare. Du behöver inte tänka, inte slösa din dyrbara tid, tillverkarna tävlar om att jämna vägen så att du för en liten extra summa köper dig - vad? Tid. Och vad ska du med den tiden till? Massverkan som sköljer emot och inte lämnar dig ifred gör att du måste söka något annat att döda den nyköpta tiden med. En estetisk pryl till, en ny logo till mobilen, chips, vadsomhelst bara inte göra ingenting.

De som har skola varda givet. Var har jag läst det? I Bibeln? Chefer som utövar chefskap utan att våga leda förser sig av företagens vinster i individualismens alltmer stigande trend medan välfärden monteras ner bit för bit för de som byggt den. Sjuka, åldringar, halta, lytta och psykiskt mindre bemedlade göms och glöms för att de är oestetiska och fula och alltför dyrt är det att hålla igång den vård de behöver.

Inom EU fetmar folket, stänger in sig i sin självgodhet medan magra döda immigranter som sålt allt för att komma in i paradiset flyter iland längs dess kuster. För vi vill inte ha in dem, de blir för besvärliga. Hur var det nu, kom inte kulturen därifrån nånstans? Jo. Men det var då det. Sedan europeerna koloniserat tomt och lämnat över åt stammarna att försöka regera på västerländskt civiliserat sätt. Sedan europeerna lärt sig att använda den kultur de skapat. Tackar, nu klarar vi oss själva.

Vi har allt. Bättre än såhär kan det inte bli. Paradiset på jorden, en drömvärld. Det som var bättre förr var inte mycket, trots att det förflutna alltid lyser i ett slags skimmer där man har förmågan enbart för självbevarelsedriftens skull minnas de lyckliga stunderna blott. Men paradiset finns aldrig här och nu, det ligger i dess natur att antingen ha varit en gång eller så kommer det åtminstone när man dött om inte förr.

Men i vårt sinnrika, komplicerade universum kan inga eviga harmonier finnas, ingen lycka vara till tidens ände. Därför är det bästa som finns det vi har just nu. Allt måste ändå bryta samman till sist, katastrof och undergång hör till tingens ordning. Det är priset vi betalar för att finnas till, eller som skapelsen betalar för att något skulle skapas.

Vi översköljs av oss själva, det är ett brus av kommers som gör oss dumma, döva och blinda. Mätta på upplevelser, på sex, på intryck, i förtid, och olyckliga för att förmågan att bara vara glömts

Av Solveig Sjöskog 06 dec 2003 16:13