Du och ingen annan

Du tittar upp från korsningen
Där står du handfallen
Säger att skuggan glider bort snabbare
Än vad du kan springa

Du förbannar det som lämnas kvar
Ylar längst ner i bägaren
Du pekar på ruinerna
Och kallar dem bevis

Visst vävs vi sönder och samman
I ett invecklat mönster
Strukturen verkar vara
Bräcklig och obarmhärtig

Maskineriet dånar och
Producerar ett optiskt buller
Men svep in dig i musiken
Vänj dig vid dess mjuksträva färg

Sirligt motiv, utsökt hantverk
Brokigt vackert i varje stygn
Hur skulle du annars ha det
Du som håller i trådarna

Poesiskolan

Av Peggy Oscarsson 05 dec 2003 12:35