Han stal min sexualitet!

Ja, skratta ni! Hur många har inte skojat och sagt:
- Ha ha, jag tror jag måste vara sexmissbrukare. Sex är det enda jag tänker på.
Tänk så fel ni har, eller de flesta i alla fall... så många som bara tittat på mig och skrattat, trott att jag skämtat.

För mig är det inget skämt, för mig var det början av min sexualitet och mitt liv som ung kvinna som gick käpprätt åt helvete!

Är det verkligen så här i Sverige idag, ska jag inte kunna prata fritt och tycka och tänka som jag vill, utan att bli hånad och utsatt? Ok, det är mitt eget val och jag skäms inte för mig själv, jag är den jag är och det är inte så mycket att göra åt nu.

Jag var bara 17 år när jag träffade denne man, som jag så länge trånat efter. Jag hade sett honom länge, han var känd i den lilla stad som jag kommer ifrån, eller rättare sagt ökänd...
Han var mycket äldre än jag, musiker, och hade en utstrålning som man la märke till; mörk, vacker, farlig, lockande.

Jag var salig, tänk att han ville ha mig, lilla jag?
Gick som på moln, att han inte var riktigt singel var bara en ren formalitet. Var glad åt det lilla jag fick, det lilla han kunde ge eller rättare sagt, det han tog.

Men det jag inte ville göra, det jag inte ville se, eller kunde se, det gjorde han. Så många som varnade mig och försökte upplysa mig om, men som jag strängt avvisade och absolut inte kunde tänka mig att han skulle kunna göra, nejdå, inte han, det skulle jag ha märkt, inte är det så...

Under 3 år av vårt 5 år långa förhållande så bedrog den mannen mig, på många sätt. Han ljög, knullade, söp, knarkade, runkade... Han var missbrukare! Inte bara alkohol utan droger och sex också, det ena gav det andra.

Ja, man kan missbruka sex, det kan uppta hela ens liv. Man kan känna ett tvång, ett beroende, måste smeka mig, måste komma måste, måste... fan! Ofta ger ett missbruk ett annat, hand i hand går de som pest och kolera.

Jag kommer så väl ihåg alla gånger jag hittade dessa porrtidningar undanstoppade, ofta tillsammans med en pipa. Alla gånger jag vaknade av att han inte alls låg i sängen utan satt och runkade framför videon hela natten.
Alla gånger jag låtsades sova för att inte göra honom generad.
Alla gånger jag förlät honom.
Alla gånger jag trodde honom.

"Den här gången är den sista. Jag ska aldrig göra så mer, jag lovar att komma hem, jag lovar att inte... jag lovar..."
Jag blir livrädd av att höra "jag lovar" nu. Jag vågar fortfarande inte idag, 16 år efteråt, lita på en människa, knappt på mig själv.

Satt och väntade på honom, grät och skakade när han aldrig kom hem på kvällarna. Hur mitt hjärta värkte, hur bröstet och magen krampade och låste sig varje gång jag "hämtade" hem honom från krogen och han kom ut med olika kvinnor varje gång. När jag ringde, letade, sökte förtvivlat efter honom... Alla lögner, alla samtal från hans arbetsgivare, alla förklaringar, all skit som jag fick ta upp efter honom. Alla pengar som försvann, all tid, allt liv, all SJÄLVKÄNSLA! Alla lögner. Åsa försvann.

Fy fan vad jag plågade mig själv. Hur kunde jag låta detta ske?! Flera års tid, jo på grund av det förbannade jävla medberoendet!!!

Men med den erfarenheten och den insikten som jag fått idag om vad som egentligen hände, så kan jag inte klandra mig själv längre. Men gud ska veta att jag slagit på mig själv! Med tanke på den sexualitet som jag såg och fick uppleva och vilken jag levde i under 5 år, så var det inte så konstigt att jag hatade min kropp, äcklades av den rent ut sagt. Sex blev något snuskigt och nånting fult. Och jag som trodde det var mig det var fel på!

Jag visste inte om jag skulle lägga in den här texten under "Droger" eller under Sex & Kärlek. Visst handlar den om sex OCH droger men inte ser jag nu någon kärlek.
Jag ser smärta, jag ser förtryck och en psykisk misshandel.
Jag ser början på mitt liv som kvinna.

Av Åsa Welin 22 nov 2003 16:16